Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dramatiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sätter burlesk såsom motsats till hvad
man vanligen kallar »högre» komedin,
borde ock kanske hellre tala om burleska
roller än burlesk komedi, ty »Tartuffe»,
»Eammarpagerna» äro väl inga burleska
komedier, men Orgons och Fredriks
roller äro burleska, den senare derigenom,
att den är en härmning, och i
härm-ningen måste alltid ligga en smula
»charge», om den skall vara gripande
komisk; hela konsten är, att det ej
blif-ver mer än en smula, så artistiskt dold
understundom, att endast en fin blick
märker den.
Hjortsberg var af medelmåttig längd,
egentligen hvarken fet eller mager (dock
snarare det förra), och det gjorde, att
hans yttre, med det stora herravälde han
egde öfver det, lätt böjde sig efter alla
rollens fordringar. I den pösande
Nikolas Stork och den genomskinliga
girig-buken i »Föregifna skatten» passade han
med lika skicklighet in sin figur. Han
förskapade sig i rollen, som man säger,
och han är den ende sceniske artist vi
egt, som grundligt förstått detta. —
Dahl-qvist kan det något, ensam bland
nutiden i den puokten. — Man såg aldrig
till Lars Hjortsberg, man såg endast
Orgon, Fredrik af Preussen, kronfogden,
La Jeunesse, Mäster Fipset, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
