Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. W. Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolan, hans pathos aldrig stegrades till
den öfverdrift, som han ej var ovan att
se omkring sig och hos just dem (t. ex.
Åbergsson), som hade fog att anses kunna
tjena till möuster. Det var en uppfinning,
en omvexling i hans spel med en ädelhet,
en känsla och en natursanning, som jag
sällan sett, oeh jag har dock sett alla
min tids store skådespelare i Europa.
Han var Åppius (i Virginia af Leopold),
Leicester, Shakespeare kär, — aldrig
Alm-löf. I Engelbrekt (tragedi på vers af
Åkerhjelm eller hans fru, född Ugglas, såsom
många trott) voro de stora tragiska
rörelserna borta; han var den enkle, sjuke
höfdingen, oeh på ett gripande sätt. Han
lade ej den vigt, som t. ex. tyskarne ofta
göra på att så att säga förslcapa sig i
rollen genom maskering, röst-timbrens
förändring, kroppens förändrade hållning
och förande m. m.,, men han var sig
ändå olik. Att han lyckades äfven i en
sådan der total ombildning af sitt yttre,
har han likväl visat såsom gamle Silva
i Hernani, som han vid några och 30
års ålder spelat så mästerligt.
Men vid omkring 40 år började
småningom en stor förändring röjas hos denne
förut så utmärkte skådespelare. Han
tycktes söka något, som han ej kunde finna, och
vara obelåten med det han redan egde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
