Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än vanlig vigt vid det intryck
hennes Ophelia skulle göra på mig. Det
var, som hon sedan sade, egentligen för
mig hon spelade den aftonen; hade jag
anat det, skulle det kanske gjort mig
’inbilsk, men, som sagdt är, jag
misstänkte det icke. Med stigande beundran
åskådade jag henne, oeh när hon efter
vansinnighetsscenen med långsamma,
förvirrade steg nalkades utgången, lemnade
jag full af hänryckning min plats, ilade
upp på scenen och mötte henne vid
fonddörren. När den föll till bakom henne
och hon såg mig med framsträckta
armar och strålande blick, begrep hon sin
seger; äfven hennes armar öppnades, hon
kastade sig i mina och tryckte en kyss
på mina läppar. Så höllo vi hvarandra
en god stund omfamnade till den
relativt talrika kulisspublikens uppbyggelse.
Det var den första och sista omfamning
jag af henne erhöll, men säkert
förtänker mig ingen, att jag ej glömt den.
Emilie H. hade en vacker karakter,
ett mildt lynne och ett deltagande hjerta.
Hennes välgörenhet var allmänt känd
och högt prisad. Många missbrukade
den olörskämdt, och skamlös otack var
ofta hennes lön; hon beklagade sig
aldrig deröfver. Qvick, fallen för satiren
och skämtet, dem hon lyckligt använde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
