Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imellertid mognat till en verklig
konstnär, hvarom ingen drömde, förrän kan på
ett alldeles utmärkt sätt visade det
såsom lord Lilburne i »Natt och morgon»
af Bulwer. De så kallade
karakters-rollerna blefvo nu hans fack, och han
visade i hvarje ny sådan ett studium in
i de minsta detaljer, en finhet och
säkerhet i uppfattning, en fulländning i
framställningsförmåga, som jag sett få
skådespelare ega. Lilburne, Crispin i
»Uni-versalarfvingen», gamle Klingberg,
Bum-biclcy i Dumas’ »Högländare», sist och
kanske bäst: Mercutio i »Romeo och
Julia», som han ens aldrig fick spela,
endast repetera — han var mästare i allt
detta. Det var en stjerna af första
storleken för Sveriges konsthimmel, som
knapt hann bemärkas, förrän den nådde
zenith, oeh knapt hann zenith, förrän den
nedsjönk igen och sjönk i blod.
Det var en kort, men lysande bana.
En tidtals återkommande, djup
melankoli, förmodligen alstrad af
hæmorrhoidal-kongestioner åt hufvud och bröst, gjorde
honom det sista året af hans lif, det
första af hans rätt insedda och erkända
utmärkthet såsom konstnär, högst ojemn
till lynnet och fallen för förtviflade
beslut. Vid klart, friskt väder var haD,
jag erfor det mer än en gång, muntert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
