Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jenny Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, då hon sjungit, och förnummit
det der egendomliga i röstens
utsläppande, som ej låter sig beskrifvas, men
som på nära håll — helst af dem, som
tidigare hört henne — tydligen förnams
såsom ett genom konst framkalladt
surrogat för naturlig volym. Det erfors
såsom ett utsvällande af hela strupkanalen
och tonens framjagande genom den med
koncentrerad lungkraft. Det gaf åt
ljudet, utan att på något sätt afskära klangen,
en täthet och massivitet, om jag så får
uttrycka mig, som gjorde, att man på
något afstånd tyckte rösten ega naturlig
volym i hög grad.
Jenny Linds sång var egentligen
fullkomligt manérfri: en sällsynt och stor
förtjenst, och hon exalterades lätt i
utförandet, hvarigenom hon ryckte åhörarne
med sig så, som få gjort det. Huruvida
denna exaltation, som aldrig uteblef,
öfverallt var hvad och sådan den skulle
vara, blir en annan fråga, hvartill jag
åtminstone ej kan obetingadt svara ja.
Det fattades hennes sång — i opera
se-ria — känslornas omvexling och
nyansering i stort. Norma, Lucie,
Pami-na (»Trollflöjten»), Agatha (»Friskytten»).
Donna Anna m. fl. sjöngos och spelades
af henne i ungefärligen samma anda.
Det var glöd, passion i både sång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
