- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
6

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sten. När vi tala om frihet hos Grekerna, skola vi dock
icke föreställa oss denna från modern synpunkt såsom
den enskildes tillåtelse att oberoende af allt yttre utveckla
sig efter sin inneboende natur fullkomlig’t som han
behagar d. v. s. till en rik individualitet, hvars rikedom beror
på den inre, fria utvecklingen. Nej, Greken var i detta
hänseende på mänga sidor trångt begränsad, oaktadt kan
inom de gifna gränserna var fullkomligt fri. Öfver honom
stodo de odödlige Gudarne, och, ännu mera, öfver dem
stod den okufliga Mouja, ödet, som rent af icke tålde
denna individens fria utveckling, utan med jernkand stäckte
hans vingar, när han ville flyga högre, än dess vilja
tillät. Dessutom egde Grekens frihet en gräns i staten,
der han lefde och gällde — icke för sin egen skull, utan
blott som en lem i den stora organismen, hvilken dock
stod der som ett klart uttryck af hans eget förnuft. Ty
någon annan, någon yttre herrskare kunde Grekerna
aldrig erkänna. De afskydde all despotism, allt förtryck,
så inhemskt som utländskt, och detta bevisade de klarligen
i handling, såväl då de fördrefvo sina småtyranner, som
när de, ehuru en liten nation, kastade tillbaka de
Persiska Barbarernas massor. — Af detta vädjande till det
förnuftiga ensamt kom äfven den egenskap, hvilken vi
ansågo utgöra det andra grundvilkoret för den Grekiska
karakterens utveckling, nemligen dess jemnmått. Det är
det förnuftiga och sansade, som gjuter sin lag in i det
sinliga, utan att derföre tillintetgöra det, såsom den
Hinduiska asketismen fordrade; det var den sunda känslan
för det enkla, naturliga och passande, som afskydde
öf-verdriften och derför kom till ett uttryck, hvilket med hela
sitt omedelbara lif och sin naturlighet blef det mest ideala
såsom den fullkomligt harmoniska sammansmältningen af
de båda sidor, som utgöra menniskans väsende och
utmärka hennes verld, nemligen det yttre och det inre,
sinlighet och förnuft. Det är detta jemnmått, detta
sansade lugn, som i motsats mot öfvermodet, v^qiz, på så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antikkonst/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free