- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
44

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt käcka förakt för alla både tyngd- ocli smaklagar,
står oss och vår tid så nära, att våra föreställningar ännu
till det mesta äro beroende af dess allt genomgripande
onatur.

Romarne använde sålunda pelare öfverallt både till
tempel ocli det slags verldsliga praktbyggnad, som
kallades Basilika. Dervid brukades de enklare Doriska och
Joniska formerna mindre, och när så skedde, blefvo de,
särskildt hvad den Doriska ordningen angår, förskämda
och missförstådda. Deremot användes den Korinthiska
ordningen med stor förkärlek, och man kan säga, att den
af Romarnefick sin form utvecklad, sådan som vi nu öfver
allt se den. Härtill kom en särskild af Romarne bildad
bastardform, den s. k. kompositapelaren, som bestod i en
sammansättning af det Joniska och det Korintiska
pelar-hufvudet, i det nemligen de Joniska snäckvoluterna lades
ofvanpå de Korintiska akanthusbladen. Fråga vi nu efter
det Romerska systemets egentliga betydelse för konsten,
så ligger den i föreningen mellan hvalf- och pelarbyggnad,
hvilken dock naturligtvis ej kunde blifva annat än en
yttre. Hvalfvet behöfver till följe af sin beskaffenhet starka
murar till stöd ; derföre blef pelaren blott en yttre prydnad,
antingen såsom pilaster och halfpelare till en del
framspringande från väggen eller såsom fristående. Derigenom
upphäfdes lagen för pelarafståndens längd, hvarje pelare
fick stundom ett tärningformigt fotstycke, som ej egentligen
tillhörde honom, ordningarne sammanblandades, listverken
öfverlastades och det hela fick mera en yttre, prunkande
pregel, än det uttryckte en inre, nödvändig lag. Man
ställde pelarrader framför murarne, så inne som ute; man
satte en pelarsal framför ingången utan afseende på dess
sammanhang med byggnaden; man lät det Grekiska
bjelk-laget löpa både rakt och i bågform utefter murar och
pe-larställningar, — genom hvilket allt den ursprungliga
meningen gick fullkomligt förlorad, och man nöjde sig med att
åstadkomma den största möjliga dekorativa prakt. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antikkonst/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free