- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
59

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fortlefde ännu under den äldsta kristna tiden, och de voro
icke fullt utslocknade och öfvergångna i eller utträngda
af nya former förrän mot slutet af första årtusendet i var
tideräkning.

De första seklen af denna öfvergångstid utmärktes
dock, som naturligt var, af en afgjord fiendtlighet mellan
den gamla hedendomen och den unga kristendomen, hos
den senare visande sig i en bestämd afsky just för den
antika konsten. Och detta låg till en början i sakens
natur. Kristendomen hade intet bestämdt behof att sälla
sig till konsten i allmänhet, såsom de hedniska
gudalä-rorna hade gjort. Men naturligtvis måste han med afsky
vända sig ifrån den konst, hvars hela väsende var
beroende af hedendomen. Då man nu klart insåg, hvilken
tjenst konsten gjorde den gamla läran, och huru all
konstsysselsättning innehar att röra sig inom de gamla mytberna,
så utvecklade sig under kampen mot hedendomen äfven
en kamp mot konsten. Ja, man gick så långt, att man
vände sig fiendtligt mot hvarje konstnärlig åskådning i
allmänhet, och till följe deraf kom man till den
ytterligheten, att man i motsats mot de hedniska gudarne, hvilka
verkade genom sin majestätiska form och kroppsliga
skönhet, föreställde sig stiftaren af den kristna religionen
såsom liten, oansenlig och ful, i enlighet med profeten
Esaias ord: ”Han hafver ingen skapnad eller dejlighet;
vi sågo honom, men der var ingen den skapnad, som oss
kunde behaga”. — Sådant var förhållandet under de första
tidehvarfven af kristendomens tillvaro. Men denna tvungna
afsky för konsten måste försvinna, så snart en ändring
inträdde i lärans yttre förhållanden. När kristendomen
under Constantin erkändes såsom statsreligion, började
äfven konsten småningom slita sig lös ur hedendomens
tjenst och arbeta för kristna ändamål, för framställning
af kristna typer och ämnen. Men ännu innan denna tid
kom, kunde man dock icke fullkomligt undvara konsten
såsom uttrycksmedel för tankar och föreställningar. For-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antikkonst/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free