- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
81

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de gamle, lian har tillegnat sig deras ande och sålunda
adlat ocli gifvit en högre lyftning åt den något torra
realism, som utmärkte vissa af tidens sökande konstnärer.

Under sådana förberedelser nalkades det lG:de årh.,
och nu var allt i ordning för att konsten skulle kunna
upphinna den höjdpunkt, som hon med detta sekels
början nådde. Det fordrades endast några framstående män
för att taga de sista stora stegen upp till målet och
fullständigt bortrycka den slöja, som ännu dolde den högsta
skönheten för det sökande slägtet. Denna konstens
högsta glansperiod är hunden vid trenne män, nemligen
Lio-nardo da Yinci, Rafaello Santi och Michel-Augelo Buonarroti,
af hvilka den förste ännu sammanhänger med den sökande,
enthusiastiska förtiden, den andre står fullkomligt fri och
klar på den högsta punkten, under det den siste redan
betydligt tillhör det börjande förfallets tid. Ja, gryning
och skymning äro långa nog, medan solen passerar
middagshöjden i ett ögonblick. Så äfven i menskligketens
utveckling. Konstens högsta och ädlaste lif varade också
blott ett kort ögonblick, nemligen från 1500 till 1520.
Eget nog innefatta dessa år just tiden för Rafaels högsta
utveckling, hvadan denna på det nogaste sammanfaller
med konstens egen högsta blomstring.

Lionardo da Yinci är liksom företalet till det stora
tidehvarfvet. Vi sade, att han ännu tillhör den sökande
tiden, och detta bekräftar sig både i hans verk och i hans
lif. Noga taget, var han en mångfrestare, som lemnade
ingenting oförsökt, men också ingenting fullbordat. Hela
hans lefnad var ett rastlöst pröfvande, en
oupphörlig-kedja af stora ansatser, men dels blefvo resultaten af
hans verksamhet aldrig färdiga, dels har ett oh lidt öde
förföljt Lionardo och beröfvat oss de yppersta af hans få
verk, så att vi känna honom antingen blott genom
obetydliga fragment eller genom enthusiastiska samtidas
stormande loford. Sällan har en menniska varit så begåfvad
som han. För att få en föreställning derom beköfver man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antikkonst/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free