- Project Runeberg -  Om den Antika Konsten och dess Pånyttfödelse /
90

(1864) [MARC] [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Betrakta vi nu först målarekonsten, så inträdde
för-derfvet med stormsteg’ i de skolor, livilka stiftats af eller
frambragt de störste mästarne. Den Romerska skolans
storhet var förbi med Rafael. Redan hans närmaste
lärjungar blefvo så arga manierister, d. v. s. missbrukade
till den grad framställningens medel på skönhetens och
sanningens bekostnad, att man knappt hos dem sparar
en fläkt af den ande, som lifvade skolan under Rafaels
lifstid. Yi behöfva blott påminna om Giulio Romano, den
mycket prisade lärjungen, som flyttade Romerska skolans
tradition öfver till Man tua och der som en sjelf herrskare
byggde och målade — med talang, med virtuositet, men
utan poesi, utan hänförelse. Ja, de direkta påminnelserna
om Rafael i vissa former verka rent af frånstötande, då
man ej finner dem vara uttryck för den ande, som skapat
dem, utan lånade för att tjena till mask åt ett främmande,
halft lättfärdigt väsende. Men Rafael sjelf kan aldrig
beskyllas att ha varit orsak till detta förfall. Han hade
aldrig drifvit något af konstens uttrycksmedel till
virtuositet. Nej, orsaken till förderfvet inom Romerska och
Florentinska skolorna är ingen annan än den store
Michel-Angelo. Han hör till de inom konsten och literaturen ej
så sällan förekommande personer, hvilka en gång för alla
fått kring sitt hufvud en gloria, som sedan endast injagar
vördnad eller skräck, utan att man vågar betvifla dess
rättmätighet, äfven om både tankar och ögon ropa på
motsatsen. Michel-Angelo är en stor, ja, en af de störste
konstnärer, men han var lika litet som någon menniska
ofelbar. Han har i ett hänseende, nemligen i teckningen,
drifvit konsten öfver målet, gjort den till något annat, än
hvad den borde vara, lockat svaga hufvud till efterföljd
och öfverdrift och derigenom fört konsten i förderfvet.
Det är det Sistinska kapellet i Rom och hans skulpturer
i Florens, som äro källan till allt detta onda. Man
öfver-gaf naturen för att studera Michel-Angelo, utan att
påminna sig hans egna ord: ”min stil skall frambringa okun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antikkonst/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free