Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen ginge för sig deruppc, sa kan man ungefär
tänka sig, livilka partier isynnerhet måste uppfylla bilden.
Armar, hen, fotsulor och nässpetsar förekomma, snart sagdt,
i tusental, och det är detta som gifvit anledning till det
namn, bilden fått: man har nemligen liknat den vid en
grodfrikasé. Oräkneliga galenskaper i måleriet leda sina
anor från denna berömda målning. Man tillegnade sig
Correggios sätt och form, utan att kunna fylla den med
det naiva lif och den friskhet, som äro honom egna.
Men, kunde man fråga, var virtuositeten skulden till
förfallet, huru förhåller det sig då med den tredje
hufvud-skolan i Italien, nemligen den Venetianska? Ingen kan
neka, att icke hon också utvecklat virtuositet i en riktning,
nemligen hvad färgen beträffar, och likväl var hon, som
bekant, den, som längst bibehöll ett kraftigt lif, medan
de andra försjunkit i onatur och förslappning. Hennes
störste mästare, Tizian, blef 99 år, således 9 år äldre
än Michel-Angelo, men man spårar hos honom icke den
ringaste ansats till manierism i hela hans oerhörda
verksamhet? Anmärkningen är riktig, men motsägelsen löses
lätt, om man blott betänker den Venetianska skolans
karakter och riktning. Hon var af alla skolor i Italien den
mest naturalistiska, d. v. s. den, som mest oblandadt och
rent upptog det naturliga, rundtomkring oss lefvande lifvet
inom konsten, och som minst hemtade sin inspiration från
och i det tekniska studerade antiken. Hon framställde
visserligen Venus och andra mythiska personer, men de
voro alldeles icke några olympiska gudomligheter, utan
helt enkelt sköna, lefvande bilder, sådana man den tiden
fann dem i ”la bella Venezia”. Dylika oegentligketer
generade lika litet denna skola, som att i andaktsbilder
om-gifva de heliga personerna med Rådsherrar från
Dogepa-latset, hvilka af S. Marcus presenteras för Maria eller
Kristus. Det var ej så mycket fråga om att måla Venus
eller S. Marcus, som att framställa lifvet, det sinliga lifvet
i all dess sunda och glada kraft. Man höll sig derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
