Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till verkligheten, och man framlade denna på ett sätt och
i former så ädla, att aldrig hvarken förr eller senare inom
en realistisk skola sådant varit dess lott. Detta att
man aldrig öfvergaf naturen, att man försakade de högie,
ideella sfererna för att verka sant inom sin egen sfer
var den makt, som höll den Venetianska skolan uppe och
i det längsta räddade henne från manér och öfverdrift.
Genom denna sin höjelse för det naturliga och reella
blef denna skola moder till den konst, som gaf ett sinligt
uttryck åt katholicismen, sådan den framstod, omskapad
af reformationen och stärkt genom den nyväckta
Jesuitismens fanatiska exaltation. Denna konst representeias
isynnerhet af Spanjorerna. Den utgör en förfinad
naturalism, som genom den svärmande, enthusiastiska lyftningen
i innehållet och den med högsta sinliga glöd återgifna
formen verka på sinnet med en underbar retelse, nästan
som ett rus, och derigenom samt genom hela sin tendens,
sin fröjd åt en feberaktig känslospänning och ytterligt
späkta munkhelgon utgör en skärande motsats till den
på antiken stödda åskådning, kvarifran renaissancen
utgått. Uppträdde nu denna skola jemte den Brabantska
eller Kubens’ skola med opposition från naturalistisk
ståndpunkt emot förfallet, så hade redan förut ett försök till
pånyttfödelse blifvit gjordt inom sjelfva Italien, och det
var då meningen att börja fran början, att aterföda
konsten genom en återgång till renaissancens egen
utgångspunkt, nemligen antiken och naturen. Detta försök
gjordes af den yngre Bologneserskolan under ledning af
bröderna Caracci, och härmed astadkoms en efterblomstiing
af den stora konsten i Italien, jemförlig med den
Romersk-Grekiska bildhuggarekonstens efter den stora periodens
utgång. Det var nemligen samma eklektiska eller
sammanplockande riktning. Man tog teckningen från Florens,
färgen från Venedig, kompositionen från Rom o. s. v.;
man uppsatte sålunda ett slags recept pa sättet att mala
vackert, och man målade äfven vackert, men trots receptet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
