Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såssom Griiido Reni, Domenichino, Guercino m. fi. bevisa,
allesammans konstnärer, hvilka, ehuru icke tillhörande
första rangen, likväl med skäl varit och äro publikens
gunstlingar, på samma sätt som den Mediceiska Venus
och Apollo di Belvedere eller Pantheon och S. Peter äro
och måste vara det, äfven om man sett och lärt sig förstå,
hvarpå Phidias’ storhet eller det Grekiska templets enkla
skönhet beror. Detta var det sista försöket att sätta en
dam för förderfvet. Efter Bologneser-skolans förfall var
målarekonsten, såvidt den utgick från antiken, prisgifven
inom Italien, samt hänvisad till andra rymder i andra
länder.
Innan byggnadskonsten öfvergick från bög-renaissancens
ädla former till barockstilens förvillelser, upplefde hon en
tid af egendomlig storhet och rikt lif. Det var tiden
mellan 1540—1580. I jemförelse med den föregående, mera
rent inspirerade epoken var denna utmärkt för det
beräknande, kombinerande förstånd, som derunder gjorde sig
gällande, dock alltid lyftadt af både snille och originalitet.
Det mellersta Italien eger ännu arbeten af Vignola, öfver
hvilka man med rätta yfves, och om det lilla Viceuza med
en ädel sjelfkänsla nämner Palladio såsom sin son och
med en lätt förklarlig stolthet ser på de verk af hans
snille, hvilka fylla östra Norditalien, så måste vi med allt
skäl instämma i denna beundran, om vi också icke kunna
fördölja, att dessa mäns verk med all den talang,
hvar-om de vittna, likväl äro kalla och lemna det inre orördt.
De äro ädla efterbildningar efter antiken, men de äro för
noggrant, vi kunde nästan säga: för pedantiskt utförda
efter de abstrakta regler, som dessa theoretiserande mästare
framdrogo ur de Romerska lemningarna. Men de voro
lika enkla, som de voro regelrätta, i skarp motsats mot
barockens svindlande öfverlastning och förakt för reglerna.
Derigenom hafva de ända in i senare tider varit
lagstiftare för all högre byggnadskonst, Vignola för
detaljbildningen och Palladio för anordningen och kompositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
