- Project Runeberg -  Antiquarisk tidsskrift / udg. af det Kongelige nordiske oldskrift-selskab / 1855-1857 /
84

(1845-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Engelska hafva tvenne små öglor vid sidan, i hvilka en fin
lina kunde fästas, men hvilka öglor dereinot alltid saknas hos
de Nordiska. Till och med bronzsaker från tvenne så nära
belägna och till naturbeskaffenhet lika länder, som Sk&ne och
Danmark, erbjuda flera skiljaktigbeter i ifrågavarande
hänseende. Så t. ex. äro de i Danmark funna stridslurarne
mycket olika dem, som blifvit anträffade i Skåne, alldenstund
de från sednare landet mera till formen likna ett oxhorn. I
norra Tyskland äro de så kallade uHandbergen” ganska
vanliga, men deremot högst sällsynta i Danmark och aldrig funna
i Skåne. Ännu större är olikheten emellan dessa och de
sydeuropeiska bronzredskaperna. Med afseende på
bronzredska-pernas förziring, så träffar man i Frankrike antingen simpla
liniezirater eller på sin höjd en och annan gång ringzirater,
då man deremot i vårt Norden finner en sådan omvexling af
linie-, ring-, spiral- och böljzirater, att man till och med i
vår bildade lid måste förvånas öfver förziringarnes rikdom och
smakfullhet. Äfven finnes stora olikheter hvad sjelfva
formerna beträffar. Sålunda äro svärd med stöpta fästen högst
ovanliga i Frankrike, äfvensom flera af våra Nordiska
praktstycken såsom lurar, sköldbucklor, hängkärl etc. totalt saknas
derstädes, under det att andra för oss obekanta former äro
ganska allmänna. De verktyg, som dock synas hafva funnits
öfverallt, der bronzkulturen blifvit bofast, äro celten och
pål-stafven, ehuru små afvikelser i dessas form äfven med lätthet
skulle kunna påvisas.

Hvad som i ännu högre grad än ofvanstående forhållande
talar för den åsiglen, att man verkligen här i norden
förstått att arbeta bronz, äro de ansenliga fynd af halffärdiga
och sönderbrutna bronzsaker, äfvensom gjutformar af sten,
hvilka vid åtskilliga tillfällen blifvit anträffade såväl i Danmark
som Skåne, och som ej gerna kunna vara utifrån införda.

1 Antiqvarisk Tidsskrift för 1843-1845 har G. J. Thomsen
ordat om bronzförarbetningen i Norden, och i Annaler for Nordisk
Oldkyndighed og Historie for 1853 har J. J. A. Worsaae än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:39:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqdk/18551857/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free