Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsberättelse för år 1861 af Richard Dybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
af Anunds broder. Sedan nu runstenen vurtit å nyo rest,
borde samma heder äfven vederfaras de omkring varande.
Här är äfven mycket annat att upphjelpa.
Den andra af Tillæi två runstenar har jag under
åratal förgäfves sökt. Omsider, sistlidne sommar, berättade
mig bonden i Myrby, under det han var sysselsatt med
att resa en der befintlig vacker bautasten, att en stor
runsten länge legat å marken vid Furby ättehög, till dess
en bonde, som ännu lefver, tagit och lagt honom i grunden
till en byggnad i byn. Jag begaf mig till Furby. Bonden
var rest till Stockholm och ingen der lät mig veta något om
stenen. Pastor Björkbom, ledamot i Vestmanlands Fornminne
förening, har lofvat att till nästa sommar taga reda på honom.
I sammanhang härmed tillåter jag mig erindra att
Akademien flere gånger af mig uppmärksammats på ett
likartadt ofog i Södermanland, föröfvadt, efter befallning
af Assessoren Grefvësmühl på Herrstad i Thoresunds socken,
— bestående deri att en derstädes befintlig å båda sidor
ristad samt veterligen aldrig granskad runsten blifvit
itu-slagen och lagd till fyllning i en grop. Södermanlands
Fornminne förening har nu med i sanning oväntad
framgång tagit hand om denna nog kinkiga sak.
Jag skulle kunna förlänga denna berättelse med mång^
faldiga dylika anföranden.
Sysselsatt med att öfverse några söderut å Badelunds
ås befintlige stensättningar, dem jag för 20 år sedan
beskrifvit i tidskriften Runa, och af hvilka större delen nu
fanns skadad eller vanstäld, märkte jag några barn, hvilka
från förbilöpande landsvägen här och der upphemtade något.
Jag närmade mig och fann till min förundran att deras
fångst bestod i för det mesta söndriga perlor. Barnen
trodde att resande tappat dem, men jag som annorstädes
sett likartade fynd på enahanda sätt göras, var af annan
tanke, och begaf mig till närmaste grusgrop, der jag fann
några grafkullar och stensättningar, till hälften eller mer
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
