Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
I följd deraf att Föreningens verksamhetsfält icke är
inskränkt till endast det egentliga Nerike, utan omfattar
hela Orebro län, har folkspråket inom de till det gamla
Vestmanland räknade bergslagerna äfven varit föremål för
hennes uppmärksamhet. Öfver Ramsbergs bygdemål eger
Föreningen en uti sista redogörelsen för år 1861 omnämnd
ordlista, inlemnad af S. M. Adjunkten R. Blumen berg,
hvilken nu af honom tillökats med nya anteckningar
upptagande fyra ark. Äfven från Ljusnarsbergs socken har
Föreningen nu fått emottaga en dylik ordlista af samma hand
på sex ark, anmärkningsvärd för den sorgfällighet, hvarmed
samlaren uppsökt och antecknat alla derstädes
förekommande ord och namn på sjöar, berg, gårdar, ängar o. s. v.,
hvilka kunna förskrifva sig från de under Carl IX:des tid
och äfven senare invandrade Finnarne, såsom bergen
Iva-max, Kallioberget, Malliomax, Sivamoli, Virkolax, m. fl.;
ängarne Akanyti och Vajtanyti, bäcken Hottokansa, udden
Ritaniemi, gårdarne Lamimaki, Läpisto, Lättopello, Palljaki
m. fl. Detta är af så mycket större intresse, som dessa
benämningar dels redan äro, dels snart torde blifva utbytta
emot nyare Svenska namn.
För en närmare kännedom om en orts befolkning är
det nödvändigt att lära känna ej mindre dess seder
och bruk i äldre och nyare tider, än det rådande
föreställningssättet och den öfvertro, som hos
densamma ännu kunna uppspåras. Hvad som i förgångna tider
en gång varit religiös tro, det qvarlefvor länge och genom
århundraden hos folket såsom öfvertro, bevarande mycket,
som förtjenar att begrundas icke blott af fornforskaren
utan äfven af den sanne fosterlandsvännen, som på fullt
alivar vill göra sig reda för huru det står till med
upplysningen nere i folkgrunden. Af det utmärkta sätt,
hvarpå folkundervisningen nästan öfverallt i vårt land
numera blifvit ordnad, följer dock att dessa redan förbleknade
minnen snart skola alldeles försvinna ur folkmedvetandet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
