Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
dras någon särskild kurs i Nordisk fornkunskap för att
kunna efterlefva en sådan föreskrift, utan blott hvad man
eger rätt att vänta af hvarje person med anspråk på
bildning, torde någon svårighet ej möta för erhållandet af en
sådan föreskrift, när den af Kongl. Akademien pröfvas
nödig. Kunde denna utsträckas till skyldighet att jemväl
å kartan angifva befintliga fornlemningar vore sådant
särdeles gagneligt. Visserligen är det icke Föreningen obekant,
att vid nu pågående geologiska undersökningar all
uppmärksamhet egnas våra fornlemningar och att dessa a
kartorna angifvas, men detta, ehuru af oberäknelig nytta
för fornforskningen, erbjuder dock föga säkerhet för
fornlemningarnes framtida skydd, då deremot deras upptagande
på bykartorne skulle kraftigt bidraga att bibehålla dem i
folkets erinring.
Under de sista tvänne åren hafva, uppå derom gjorda
ansökningar och med Kongl. Akademiens tillstånd, en del
af Kuml aasen blifvit upplåten till grustägt och E lf vest
a-b ack en äfven i Kumla socken till bebyggande, samt
deröfver upprättade kartor blifvit till Kongl. Akademien
insända. Planteringen af den del af Kumlaåsen, som från
grustaget afskiljts, har äfven börjats, men några åtgärder till
de fredlysta kullarnes vid Elfvesta beprydande har ännu
ej kunnat ifrågakomma, då byggnaderna derstädes ej ännu
fulländats.
Sedan flera år tillbaka eger Föreningen en liten
samling fornsaker, hvilken under årens lopp småningom
vuxit, så att den vid 1861 års slut uppgick till 72
nummer, hvaraf 60 äro funna inom Nerike. Den består till
största delen af stenvapen, särdeles yxor och hammare med
skafthål, hvaraf några väl arbetade och bibehållna;’men
endast en ganska ringa del af dessa kunna hänföras till
den egentliga stenåldern. Af ädlare metaller finnes intet
enda nummer, och af brons endast en s. k. rakknif,
men denna dock särdeles väl arbetad och prydd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
