Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om en resa och antikvariska undersökningar i Södra Sverige - Samlingar i Skåne. Uppköp för Museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
en smalare tapp, bestämd att insättas i ett träskaft, för
hvars säkrare fästande är inhuggen en fördjupad platt
på yxans bakre kant. — Herr Borgström hade egt en icke
obetydlig samling af fornsaker, hvilka dock nyligen hade
blifvit försålda till Danmark. Dylika uppköp besörjas äfven
af utländska mormon-kolportörer, hvilka idka denna
binäring under deras kringvandringar i Skåne för att predika
den nya läran och utprångla dess ömkliga litteratur.
Från Malmö gjordes utflygter till åtskilliga trakter på
landsbygden. I Hvellinge inköptes en bronzlans af
vackraste arbete hos Kronofogden J. F. Hallberg, som skänkte
till Statens Museum en särdeles fint arbetad flintlans.
Hos Nämndemarmen Nils Jönsson i Hammarlöf,
nära Trelleborg, genomsågs och förtecknades en stor mängd
fornsaker, förvarade på olika ställen. Samlingen, som
innehöll 1009 nummer, hvaribland många vackra stensaker och
några sällsyntheter, t. ex. en benlans, 14 långa benpilar
med flintskärfvor infästade i kanterna, ett slags mejsel af
ett tjockt kronhjortshorn, m. m., inköptes, efter aftal med
Herr Hallberg, som var god man i Nils Jönssons konkurs,
senare på hösten till Statens Museum för 1000 R:dr R:mt.
Med samlingen följde en mängd ur Skånska torfmossar
upptagna fossila horn och ben, hvilka gifva en åskådlig
föreställning om de djurarter, till en del nu mera utdöda
eller åtminstone i södra Sverige icke mera förekommande,
hvilka i en forntid, utan tvifvel långt mera aflägsen än
man vanligen hittills antagit, lefvat i Skånska skogarne
och jagats af det urfolk, som, utan kännedom af
metallernas bruk, till vapen och redskap begagnat flinta och annan
sten samt ben af de djur, hvilka med dylika enkla vapen
blifvit fällda. Herr Professoren C. J. Sundevall har haft
godheten granska och bestämma dessa djurlemningar, hvilka
hafva tillhört elg, rehn, kronhjort, uroxe, vildsvin *). Några
*) Äfven medföljde bäckenben ra. m. af häst, hvilka, ehuru de tydligen
legat länge i torfmossen, möjligtvis ditkommit senare än de öfriga benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
