Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelse om antikvariska undersökningar i Vestergötland år 1863 - B) Gånggriften på Synneral Lockegården i Slöta socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Strabo omtalar, efter Onesicritus, ett ännu vildare bruk
hos Baktrierne, hvilka underhöllo särskilda hundar, kallade
êrtacpmörcc! (begrafvare), dem man använde att
sönderslita personer, som af ålder eller sjukdom voro försvagade,
samt anför i sammanhang härmed att murarne kring deras
hufvudstad invändigt voro fulla af menniskoben *). Samme
författare uppgifver äfven, efter berättelse af Aristobolus,
att Taxilerne i Indien utkasta sina döda till spis åt
roffoglarne **).
Samma sed har ända till senare tider bibehållit sig
hos flera asiatiska folk. Herr Chardin, som i sista hälften
af 18:de århundradet reste i Persien, såg hos Guebrerna,
hvilka ännu bekänna sig till Zoroasters lära, på föga
afstånd från Ispahan ett rundt torn af 35 fots höjd och 90
fots tvärmått, bygdt af stora stenar, utan ingång från
sidorna, begagnadt till förvaringsrum för deras aflidna. I
en bred fördjupning öfverst på tornet lades den döda
kroppen fullt påklädd, omgifven.af vinflaskor, kärl, knifvar och
andra redskap. Sedan köttet blifvit förtärdt af korpar och
andra foglar samt förruttnelsen genom luftens inverkan blifvit
fulländad, nedkastades benen i en djup grop i tornets midt,
för att bereda rum för uppläggande af andra lik i de förras
ställe***). Ännu i dag iakttaga Parsis eller Guebrerne på ön
Bombay samma bruk att utlägga liken på klipphöjder till spis
åt roffoglar och sedan uppsamla benen †). På Mongoliets
stepper är, enligt missionären Huc’s berättelse, fortfarande
sed bland de egentliga nomaderna att utbära liket på ett
berg eller i en klyfta, att förtäras af vilda djur eller
roffoglar ††). I Tibet brukar man, enligt samma författares
■*) Strabo, Geographica Lib. XI, cap. XI: 3.
•*) Ibid. Lib. XV, cap. I: 62.
) Voyages du Chevalier Chardin en Perse ete. Nouv. edit. par L.
Langlês, Paris 1811, Tom. 8:me p. 378—381.
†) Ritter, Erdkunde, 6 Th. 2:te Aufl. p. 1091.
††) Resa i Mongoliet och Tibet af M. Huc. Öfvers. Stockholm 1862,
p. 82 och 355.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>