Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Del. 10. ANTIQVARISK TIDSKRIFT FÖR SVERIGE. Nr 1.
Runverser.
Behandlade af E, Brate[1].
Kap. I.
Inledande framställning af forskningens närvarande ståndpunkt
i fråga om den fornnordiska metriken.
§ 1. Vetenskapen var i afseende på utforskningen
af den fornnordiska poesiens metriska förhållanden
gynsammare stäld än i fråga om månget annat fornspråk.
Den förfogade ej blott öfver en omfångsrik poetisk
litteratur; forntiden sjelf hade i flera ’háttaluklar’ lemnat
nyckeln till sin uppfattning af poesiens formela sida och
efterlemnat detaljerade föreskrifter om versers och strofers
byggnad. Länge åtnöjde sig ock vetenskapen med dessa
gamles metriska vetande utan tanke på att det vore
möjligt att tränga djupare än män, som lefvat på den tid,
då diktning var ofta öfvad idrott och som sjelfve voro
framstående skalder. Småningom leddes likväl forskningen
öfver till att abstrahera de metriska reglerna ur diktalstren
sjelfva och uppdagade efterhand, att i dessa herskade lagar,
om hvilka de forntida metrikerna ej varit medvetna,
ehuruväl äfven de i sin diktning iakttagit desamma. Sålunda
upptäckte E. Jessen, Zs. f. deutsche phil. II, 1870, s. 140 f.
den vigtiga lagen, att drottkvädeversen slutar på spondé,
eller troké, eller med andra ord att första stafvelsen i dess
sista takt alltid är lång. S. Bugge lemnade i ett föredrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
