Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 IUJNYEKSER. áO
Det sannolika uttalet af inskriften: Andvittr1 auk.
Kar5 . ok Gisli . auk . Blesi(?) auk Diarfr* rœistu stœin
(3) oldn. andvigr, som kan staa sig imod En i Strid. Hvis Andevotus,
Navn paa en Svever i 5:te Aarhundred hos Idatius, er forvansket af
Andevictus el. lign., tör vi deri se det samme Navn. Det norske
Navn Qndöttr synes, paa Grund af Betydningen af Adjectivet çndottr,
forskjelligt fra det svenske antllitr.»
2 D., U. F.; B. küi, L. k\_it{], Dybecks granskning har
uppdagat en samstafva runa, som han upplöser si och erhåller derigenom
ett gängse namn. L. 47 har samma samstafva runa i motsvarande
namn enl. Dybeck.
3 Första runan här ofullbordad, på L. 47 tydligen b. B., L.
läsa [i]lisi, men L. 47 blisi.
4 D. samstafva runa nt; L., B. an.
5 Prof. Bugge anmärker: »L. 38. kar, hvilket Navn oftere
förekommer i svenske Runeindskrifter, antager jeg med C. Säve, U. F.
I, I, 30, for identisk med oldisl. Kärr, og ikke med kair Gœirr eller
Karl, hvorpaa D. tænker. Vistnok er hifinkair L. 48 og hij)inkar
L. 46 samme Person, men sidstnævnte Form har ingen Hjemmel, thi
hverken i B. eller hos D. kan man se mere end hi^inka —, der
altsaa maa udfyldes hi£inka[ir].>
6 Huruvida Diarfr eller Diœrfr, kan ej afgöras. Redan i
runinskrifterna förekomma dock ristningar, som otvetydigt visa tillvaron
af öfvergången ia till iœ såsom: hielbi L. 71, tierfr L. 19, tierf L. 132,
iiihielbr L. 955, biern D. II, 9, L. 1629, biairn L. 839, f>orbiairn
L. 897, G. asbiernaR L. 402. Uti biern är, att döma efter den i
i si. bevarade, ursprungligare böjningen brytningen ia berättigad blott
i G. sg., men har derifrån i de föreliggande ex. öfverförts på N. sg.
Det antagna uttalet af det runstungna biern bekräftas genom
förekomsten af: By em in Myklinge, Westmanlands fornminnesförenings
årsskrift III, 81, i en skattelängd för östra Westmanland af år 1371,
utg. af K. H. Karlsson. En dylik analogisk öfverflyttning af
brytningsformen i G. sg. i u-deklinationen föreligger i Rök-stenens skialti,
Rökst. 45. Då ingen af de inskrifter, i hvilka uttalet iœ är
otvifvelaktigt, visar något bestämdt kännetecken på högre ålder, tillhör
måhända denna ljudlag först öfvergången mellan ll:te och 12:te årh.,
men ingen säkerhet kan ernås för dess tidsbestämning, ej heller för
dess geografiska utbredning under runperioden, enär runristarne, om
de ej använde beteckningen ie, d. v. s. en stungen runa, måste teckna
såväl iœ som ia med runorna ia. Ristningen ia transscriberar jag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
