Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 E. BRÅTE. ATS 10: 1
L. 450: ristu « stina • uk5 • stafuan6i uk«3 in mikla •
at ia || rtiknum +3 uk - küri^i7 ■ kasat8« uiri^ufonikra || ti i
kiatit låta9 || kunir ik stin.
Fonetisk omskrifning:
L. 449: ok Árkœll10 ok Goe11 pœiit garöu12 (h)iar
13
5 D.; B., |)k, med kännestrecket på f) utgående från stafvens
ändar i öfre och nedre kanten af slingan; hos D. liknar typen u med
kännestrecket nedtill något böjdt inåt stafven. Skiljetecken
uteslutande hos D. och U. F.
6 D., Bure; B. siafuan; Aschaneus • uk • staf • uan •, Celsius
|ksta fuan.
7 D., B. kirifi; Bure uggi • rifi; Aschaneus • mug • guri|ji;
Celsius ug • kiri|)i.
8 D.; B. kasil uirif)uf; L. kas alvirij) ufon; Bure kasat • uirf • J)uf;
Aschaneus kasat • uirf • fuf; Celsius kasa tuira f)uf.
9 låta skrifvet vinkelrätt mot det föreg.
10 U. F. År-kel.
11 U. F. Goe (isl. Göi?).
12 karju kan vara garpu eller gçrpu, i denna inskrift knapt
gœrpu, jfr nr 26 not 12.
13 Fsv. Mar, Mœr, fg. Mer. Dessa former anser jag vara
utvecklingar medels brytning och apokope af en form Vt er a, som
återfinnes i fht hera, t. her. Denna form visar, att jag, Beitr. X 73,
med orätt antagit, att brytningen ännu ej inträdt på den tid, då de
forndanska lånorden upptogos i fornengelskan. I fornnorskan finnes
brytningen hos de med dessa lånords upptagande samtidige Jjjööolfr
hinn hvinverski och jporbjorn hornklofi, se Hoffory, Arkiv for nord. fil.
I, 46. Orms steorrne, sterrnelem, skerrenn torde vara att fatta som
fornengelska monoftongëringar af forndanska brutna former med eo,
ea. Brytningen blir alltså urnordisk före stamutljudets förlust hos
a-stammarne, men behöfver derför ej föreligga i Istaby-stenens
haeriiwulqfiR, jfr Beitr. X, 74, och Bezzenbergers Beitr. XI, 192.
Om nu Mar är ett urnord. *hera, antager jag, att isl. her för liœr
deremot är ett ursprungligt */?<?r, en form, som förhåller sig till den
förra i afseende på enstafvigheten som ek till eka, alltså har förlorat
utljudet redan tidigt i syntaktiskt obetonad ställning, se Paul, Beitr.
VI, 144, Noreen, Arkiv f. nord. fil. I, 175 f. För ord, som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
