- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tionde delen /
93

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 10: 1 KUNVERSEK. 93

pingstaÖu . . . . (m)unu15 œigi mœrhi mœiri verba pan Ulfs
syniii œftiR gœr[Öu, sniallJiR15 svœinaR at sinn faÖur.

L. 450: rœistu stœina lik • stafuan16 (h)aug enn mihla

detta tidiga, sannolikt redan lagermanska, vokalbortfall blifvit
enstafviga, har Möller, Beitr. VII, 476 not. påvisat en vokalförlängning
i frisiskan och engelskan: fe. te, ön, of* fris. och fe. wel, fris. et ’bei’,
thet ’das’ o. s. v. Denna vokalförlängning synes mig dels böra utsträckas
till alla germ. språk, dels inskränkas derhän, att den inträder endast
försåvidt ett dylikt genom pro- och enklisis i urgermansk tid enstafvigt
blifvet ord kommer under hufvudton, ett fall som oupphörligen måste
inträda vid den oaflåtligt fortgående kampen mellan ursprungligen
pro- och enklitiska och de ursprungligen emfatiska formerna, i hvilken
de förra vanligen få öfverhand. Jfr Noreens utveckling om pron. jag
på a. st. och L. Larsons påpekande uti Isländska handskriften nr 645
4:o I, s. xxxy af att isl. her uti denna handskrift aldrig och i den
stockholmska homilieboken blott en gång har längdtecken. Genom
den gjorda utsträckningen förklaras de långvokaliska former af dylika
ord, som förekomma i andra germ. språk, t. dial. eich, meich för ich,
mich, t. ein jemte in, sv. talspråket åv, åt, isl. af, at, och genom
den gjorda inskränkningen förklaras, huru de kortvokaliska formerna
derjemte kunna förekomma. Genom sin brytning i fht. Mar visar
sig det långa e i her vara af senare datum. På samma sätt torde
fe. pœr, fht, dar förhålla sig till fht. dåra, t. dar. Då ett till
detta fht. dåra afljucjande urg. *pera är tänkbart, leder möjligen det
fsv. pœr på motsvarande sätt sitt ursprung ur ett sådant. Isl. par
hade då bevarat den pro- och enklitiska eller ursprungligen fulltoniga
vokalisationen. Skulle efter prof. Bugges anmärkning de isl. lur och
par i betydelsen ’här’ och ’der’ ej hafva förlorat någon vokal i slutet
och således ej höra under denna förklaring, böra i alla fall de en
gång befintliga motsvarigheterna till fht. hera, dåra hafva fått den
antagna dubbelutvecklingen. Då deras obetonade former derigenom
sammanföllo med de af ålder konsonantiskt utljudande isl. her, par,
kunde äfven betydelserna sammanblandas och Jtiar den formella
motsvarigheten til *hera komma att brukas likt her.

14 Isl. pingstadr ’a place where a parliament is hold’ Oxf.

lo Utfyllningen af det felande enligt C. Säve och Bugge i U. F.

16 C. Säve öfversätter: »och Staf v?) byggde», samt anmärker i
en not att å flera runstenar omtalas att äfven en staf eller stolpe
restes vid grafven, t. ex. å Vreta-stenen i Markim, L. 2010: inka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/10/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free