Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 E. BRÅTE. ATS 10: 1
at iartegnum ok küri^i17, has at (h)vœrföu of (h)ann, i
gráti giatit låta. kunir (h)egg stœin.
raisti staf auk staina at raknfast bonta sin m. m. En mening af
Bugge anföres dersammastädes, att stafuan möjligen kunde läsas som
isl. staf hávan ’en hög staf. På sådan omtagning af en stafvelse
finnas exempel anförda af Bugge, Bakst. s. 29, men på den i och
med detta förslag antagna beteckningen fu för v-ljud finnas mycket
få ex.; jag har antecknat olafuir L. 142, ifuir L. 1329. Dessutom
eger ju icke fsv. dylika former af ordet ’hög9, se Rqt II, 377; Leffler,
Arkiv för nord. fil. I, 276, 281. Af dessa grunder synes mig, att
Bugges förklaring icke kan vara riktig, och äfven Säve finner
densamma dristig. Sjelf kan jag äfvenledes blott uppställa osäkra
förmodanden. Det synes mig tänkbart att läsa *staf u-van, isl. staf u-fán
’många stafvar’. Runan u togs då dubbel i bet. UV och formen vore
att likställa med t. ex. kaitluastr L. 142, sihuastr L. 235 o. s. v.
Jfr Bugges förklaring af ouormaghi, Tidskr, f. fil. n. r. III, 267 f.
Att jemföra vore Fyrby-stenens (D. nr 55, här nr 145) setu stain
auk staka marga. Detta under förutsättning att de första runorna
äro att tolka såsom uk.
17 Meningen af det följande är synnerligen svår att utgrunda
och torde väl ännu trotsa månget tydningsförsök. C. Säve i U. F.
öfversätter: »och gjorde kase (el. hög) till hedersvård för att städse
med gråt låta honom omtalas (??;». Mot denna tolkning kan anmärkas,
att är öfversättningen ’gjorde’ riktig, kan ej ’kase (el. hög)’ vara rätt,
och omvändt, ty dessa allitterera tydligen med hvarandra. Vidare
antages uirif) • uf vara *cirpu of, det förra D. sg. af ett *virp
’hedersminne, -vard’. Förmodligen åsyftar Säve en formel motsvarighet till
got. wairpida f. och antagandet af en sådan bildning synes ej alltför
vågadt jemte isl. virping med betydelsen ’aktning, hedersbetygelse’.
Bugge fattar at som konjunktion och uirif), för uiri|)i som plur. pres.
konj. ufonikrati fattar Bugge såsom isl. of hann œ (ni. mep) gráti
(öfver, för honom ständigt under gråt, sorg), Säve hade dessförinnan
ansett de sista orden motsvara i grandi ’i sorg’, kiatit låta synes
både Bugge och Säve uppfatta i betydelse såsom isl. getit låta. Af
dessa tolkningsförslag anser jag, om jag öfverhufvud skall våga yttra
mig i en så vansklig sak, först och främst öfversättningen ’gjorde*
(sing.! Säve) vara oriktig, emedan hela den föregående inskriften tyder
på pluralis. Då analogien med det föreg, och sammanhanget
förbjuder antagandet af konj. pt., antar jag, att det öfverhufvud ej
hör till verbet ’göra’, utan föreslår att fatta detsamma som nom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
