Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 E. BRÅTE. ATS 10: I
form arla, som bildade god helassonans med kavla. Det
nsv. arla förutsätter en sådan förkortad form, om det,
som sannolikt är, fortlefvat från gammal tid och ej är
upptaget ur den gamla litteraturen, och fornspråkets arla
styrkes genom assonansen arla och serla, som förekom
redan i fsv. enligt Lind, Hirn och verslemningar s. 56.
Slående riktig synes mig den af prof. Bugge antagna
ordningsföljden mellan inskriftens rader.
67) Aspa, Ludgo socken, Rönö härad,
Södermanland. Bredvid den föregående. L. 869, B. 808r
S. Boije, Svenska Forminnesferen. Tidskr. V, 155.
i1 : hi?k:r : stainr4 : stin • at : ku^an5 : übis : arfa :
aukG : pur \\ unaR külu : bro^urs • kuf*7 | hiaibin • at i
67. l Hör möjligen till slingkrmten (Boije). Prof. Bugge tyder i
sora œi ’alltid’. Det synes, som om man dertill skulle kunna vänta
futuralt uttryck œi skal (mon) Mar stånda el. dyl.
" B. l^, men Boije förmodar kännestrecket vara en naturlig
fördjupning, ehuru det har utseende af att vara hugget.
3 B.; L. a; Boije finner kännestrecket ej gå upp till öfre slingan,
der stenen är skroflig, finner dock a betänkligt, emedan intet kännestreck
finnes till venster om stafven. Boije framställer emellertid möjligheten
af att första ordet vore hiar. En a-runa af k-form vore blott en
utbildning af den på Rökstenen, Forsaringen och i de flesta inskrifterna
af Rökstensgruppen öfliga formen af a (se Bakst. s. 108). En k-typ
i användning som a förekommer måhända i vissa runinskrifter. Säkrast
torde den föreligga L. 927 trikilk ’drœngila’ se nedan nr 84. D.
8:vo 42 at • suarthaf^k torde näppeligen kunna förklaras annorlunda.
Om D. 8:vo 37 se nedan nr 139. Möjligen kan genom antagandet af
denna typ det egendomliga f)ikno ’denna’ T. 52 kunna förklaras; det
åsyftade samma ljudvärde som |>ino på den af och öfver samme man
resta L. 1330 (T. 51), nämligen penna; i förra fallet vore e-ljudet
blott uttryckt genom digrafen ia. Som en beteckning af samma ljud
med digrafen ai kunde kilka L. 1385 (T. 10) uppfattas, nämligen som
(lijelçja med utelemnadt h, jfr T. 43. Samma stens marki för maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
