Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 E. BRÅTE. ATS 1 0: 1
Öfversättning: Gudrun reste stenen efter Hedinn sin
man, nevö till Svœinn. Han var i Grekland, skiftade
guld. Kristus, hjälp den kristna anden!
Metrisk form eger:
vaii han i Grikkum A 3, 2 s.
gulli skifti A 1.
Kristl’ hialp and 3-stafvig vers
kristinni œ E 1.
(69) denna ristning dels att olikhet i genus måste antagas i det isl. och
det fsv. ordet, dels att allitterationen försvinner. Om L. 883 får
anses hafva identiskt uttryck, tarfvar der utelemnandet af prep. i
förklaring.
5 kristunia uppfattas af Stephens som G. pl., hvilket är omöjligt
utan att antaga felristning. Den gifna transscriptionen synes mig
vara den enklaste lösningen af svårigheterna med denna teckengrupp.
Denna uppfattning förutsätter blott, att runan U här brukas som
i-runa och denna dess användning torde stå fast genom många exempel,
af hvilka jag samlat dem, som synas mig påtagligast i Månadsbladet
169—174, s. 39 f. »Kristus hjälpe alltid den kristna anden!» styrkes af
jemförliga uttryckssätten i L. 16 kuf> : hialbi : at : hans : auk : alum :
kristnum; L. 259 kuf> trutin | hialbi | ont [aljra • kristina; L. 1901
kuj> • hialbi • antu alra kristina och L. 1693 (C. Säve n:r 1) [gisus:
kristus: na]f>i: alum : kristnum : sialum : [sum] : hia[r : huilas :]. Det
kan förtjena framhållas, att G. pl. kristina och D. sg. f. kristum uti
denna inskrift stämma med isl. kridinna, kristinne, hvaremot fsv.
litteraturspråket i allmänhet visar en yttermera synkoperad form i dessa
kasus, se exemplen hos Rydqvist II, s. 397 f.
6 Jfr Rqt II 268. Af detta folknamn hafva funnits flera
former, emedan det flera gånger upptagits som lånord i nordiska språk.
En äldre form föreligger uti isl. Grikker, Girker, -jar, fsv. Girkir.
Denna form bör antagas för runperioden såsom den bland folket
gängse och hade i G. D. pl. i framför den hårda vokalen, utveckladt
ur det palatala k, hvilket i uti runskrift kunde lemnas obetecknadt.
En yngre, på litterär väg vunnen bekantskap med folknamnet tillhör
afgjordt formen Gr ekar, Rqt VI. Jfr det liknande förhållandet mellan
fht. kriah och t. Grieche, fe. Crêce och Grecos. Fsv. Grikir har
kanske kort / och utgör i så fall en kompromiss mellan Grikkir och
Girkir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
