Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AT& 10: 1 RUNVERSER. 311
er betegnet ved Stregenne til höire, derimod oventil ved
Stregerne til venstre.
Vi faa da:
biariauiuis
runimo^R
Förste Linje oplöser jeg: biari iau uii iris. Jeg
tol-ker dette saaledes:
Biari (h)iau vei, A 3, v 1
viss rynimqÖR. D 4
»Bjare, Præst (og) kyndig Runemester, hug (Runerne)».
antagligen skyddadt genom nasalering, än i nom. sg., se Wimmer hos
Burg, Die ältesten nord. runenimchriften s. 157. Förloppet vid
bortfallet af stamutljudet u bör antagas hafva varit detsamma, tills annat
uppvisas. Detta förlopp, tidigare bortfall af u i nom sg. än i ack. sg.,
är representeradt af nom. sg. sunR i den mycket ålderdomliga
inskriften på Ingelstads-berget å ena sidan och ack. sg. sunu på
Kälfvesten-stenen å den andra, om icke detta är att förklara som
nedan sunuR. Förhållandet mellan nom. sg. sunufe och ack. sg. Sun
å Gursten-stenen får då ej tydas derhän, att stenen tillhör tiden för
bortfallet af u och visar, att uti ack. sg. u bortföll tidigare än
i nom. sg. Blott en möjlighet till förklaring gifves: Gursten-stenen
måste på grund af sin ack. sg. sun tillhöra en tid, då det
ljudlags-enliga bortfallet af stamutlj udet u var öfverståndet, och för dess
nom. sg. sunuR måste en särskild förklaring sökas, och denna förklaring
kan ej vara en annan än den, att stamljudet qvarstått i skydd af den
derpå hvilande tonvigten. Enligt min mening är suriUR en
betoningsdublett till och bestående jemte Ingelstads-bergets SURR. Den
etymologiska förklaringen ligger äfven nära nog. Sanskrit sünii- utvisar
indoeuropeisk slutbetoning: nom. sg. *sü-nü-s och det ligger nära att
antaga denna hufvudaccent hafva qvarstått som biton och skyddat sin
bärare vokalen för bortfall, jfr Sievers, Beitr., IV, 21. Genom
analogibildning kunde denna skyddande tonvigt aflägsnas, u råkade då under
synkoperingslagen och Ingelstads-bergets SUI1R, isl. sunr uppstod.
Förklaringen af suniJR bestyrkes i hög grad genom att enligt uppgift af
Brenner, Literaturhlatt für roman, und germ. phil. 1885, s. 53 ännu i
isl. handskrifter en form sonor skall förekomma.
Efter min mening är således Gursten-inskriften yngre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
