Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 E. BRÅTE. ATS 10: 1
Fonetisk transscription: ak • uaRt2 Håstœinnpå*
Holm-stœinn br ebr mœnnr künasta1 á midgarÖi4’ sœttu stœin auk
staka0 mar ga œftiii aralstain2 faÖur sinn.
(145) längden obetecknad troligen af typografiska skäl. Isl. kønn har i sup.
både kønastr och konstr. Jag anser denna tolkning vara lycklig, vill
dock framställa en annan, som synes mig lika möjlig och kanske till
sitt innehåll här på stället en hårsmån mera motiverad än Grundtvigs.
Det enligt Dybeck från u rättade k skulle nämligen kunna vara en
form af r-runan; en snarlik form af r finnes nämligen L. 914 (B. 825)
och som parallel dertill är den form af b-runan att taga i betraktande,
som L. 675 (B. 596, D. I, 64, här ofvan nr 45 not 5) föranledt
läsningen kuial för kubl. Genom att läsa ifrågavarande typ som P finge
vi en sup. af adj. ryninn ’wise, deep in lore’, som otvifvelaktigt ock
kunde betyda ’runkunnig’ se Bökst. s. 87; rünasta skulle alltså
trans-scriberas rynnasta. Samma passande mening erhölles, om en biform
på -astr antages till den sup., som i Maeshowe-inskriften har formen
runstr, se Stephens, Old. north. runic mon. I, 238, Wimmer, Rmt. Opr.
s. 195 och derigenom skulle väl transscriptionen ändras till rynastr.
Tolkningen ’runkunnigaste’ stödes i alla fall af sitt motstycke i
Maeshowe-inskriften och jag finner det naturligare, att ristarne
berömde sig af just den färdighet, som kom till användning vid
ristandet, än att de skulle påstå sig öfverhufvud vara de skickligaste män
i verlden.
En tredje möjlighet, uppfattningen af künasta som sup. af kunnr,
kitbr ’known’, torde böra alldeles förkastas, som än mindre passande
på betydelsens vägnar, och kunnr torde knappt kunna hafva den
betydelseskiftning ’fräjdad’, som här vore på sin plats.
2 De två första runorna äro fragmentariska. Den gifna
läsningen träffar troligen ej det rätta, enär allitteration derigenom
kommer att saknas. Antagandet att den första runan vore återstod af f
återstälde allitterationen, men ett namn fralstain vore betänkligt.
Måhända kan man derför gå än vidare och antaga, att den fjerde runan
är en afart af i, hvarigenom namnet fraistain erhölles, hvilket
sannolikt är att transscribera Frøysteinn och under vexlande former
uppträder i en mängd andra ristningar, se Dieterich; såsom fraistain
L. 467, 492. Utseendet af t har i-runan i Ulleruds-futhorken och
helt visst äfven D. 8vo 28, hvars frauktR måste vara A. sg. af namnet
FrøygœiRR. Det venstra kännestrecket kan lätteligen hafva utplånats.
Hvad som styrker detta antagande, är den omständigheten, att äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
