Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS l: 10 RUNVEßSER. 399
vägande tvåstafvig och den tvåstafviga formen — x är
ännu sällsyntare än ^ x, ehuru skilnaden i deras antal
är obetydlig. Äfven i typerna B och C öfverväger
en-stafvig sänkning. Typen B har enstafvig sänkning i alla
jämna verser; af de udda verserna hafva 13 enstafvig
sänkning, 1 tvåstafvig sänkning af formen ^ x, 2 af
formen — x? 3 trestafvig sänkning. Ingångssänkningen
i typen Cl är i 26 jämna verser enstafvig, i 4
tvåstafvig: i 1 w x, 3 — x; i 21 udda verser enstafviga
i 14 tvåstafvig. Den fåtaliga typ C 2 har blott enstafviga
sänkningar. Typ C 3 har 26 jämna verser med enstafvig
ingångssänkning, 1 med tvåstafvig sänkning af formen w x
och 3 med sänkning af formen — x. Af de udda
verserna hafva 21 enstafvig ingångssänkning, 5 tvåstafvig
sänkning: 1 af formen ^ x, 4 af formen — x, och 2
trestafvig sänkning. I typerna B och C är således
tvåstafvig sänkning af formen — x något vanligare än i typ A.
Tvåstafvig sänkning af formen — x är således i
runverserna sällsynt, men exemplen äro åtminstone så pass
talrika, att förekomsten af denna form af sänkningen är
otvifvelaktig.
5) Den i fornengelska poesien vanliga stegringen af
typerna D och E till 5-ledade uti udda verser förekommer
icke i fornnordisk fyrstafvelsevers, afsedt från tillfälliga
upptakter och enstaka oregelmässigheter (Proben s. 4).
Af de stegrade fyrstafviga verstyperna har den isl.-norska
poesien utbildat en särskild strofform málaháttr, som
består af 5-stafviga verser {Beitr. X, 534).
I runverserna äro verser af utvidgad D-typ eller
E-typ visserligen icke talrika, men synas ofrånkomliga.
De äro visserligen öfvervägande udda verser, men
förekomma äfven som jämna verser, se § 20 och § 23.
Stegring af de fyrstafviga verserna till femstafviga
genom upptakt är i runverserna temligen sällsynt, men
förekommer dock i ett antal fall, se § 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
