Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: I STUDIER I ORNAMENTIK. 51
Här i den romerska rankan ej blott deltager bladet i
stjälkens rörelse, utan det sluter sig snart allt mer och
mer kring stjälken, så att denna till slut alldeles
försvinner. Det ena bladet glider då direkt ur det andra
på ett mjukt och elastiskt sätt. Denna ranka får en
helt annan karakter än den form af den grekiska, där
äfven det ena bladet direkt växte fram ur det andra (se
sid. 43).
Men det är ej alltid, som stjälken försvinner, utan
rätt ofta bibehålles den, då äfven den ifrån den grekiska
rankan bekanta ringen kvarstår, hvilken i så fall för det
mesta förvandlas till en bladkrans1. Den romerska
akantus-rankan på detta sätt utstyrd är onekligen både smakfull
och rik, allra helst när den äfven blir försedd med
akantusbladsblommor af alldeles samma art, som nyss
omtalades i samband med lotusblomman. Denna rankform
upptogs också sedermera med förkärlek af den italienska
renässansens mästare.
Anmärkas bör äfven, att det ensidiga akantusbladet
någon gång i akantusrankan undantränges af det utbredda,
så att man ser hela bladet, hvilket likväl då bildas mera
långsträckt2.
Föröfrigt upptager den romerska konsten en hel mängd
andra växtmotiv, hvilka i allmänhet behandlas mer eller
mindre naturalistiskt. Ofta nog taga blommorna i högre
eller lägre grad intryck af akantusbladsrosetten.
Särdeles karakteristiskt för det något pompösa i den
romerska konsten äro blad-, blom- och fruktfestonerna, i
sig själfva tunga och stela, men prydda med gladt fladd-
1 Ett annat exempel på denna romarnes benägenhet att ombilda
små detaljer till växtmotiv ger oss palmettholken, som nu ofta bildas
af akantusblad. Se Piranesi, Le antichüá Bomane. Rom 1756, pl. 25.
2 Le Bas et Waddington, Voyage archéologiqüe en Grèce et en
Asie mineure. Paris. Del. 3, pl. 99, fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
