Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: 1 STUDIER I ORNAMENTIK. 55
smakriktning, som var rådande under åren 63—79. Men
vi få likväl ej glömma, att Pompeji var en småstad, som
ju alltid måste vara något efter hufvudstaden. Då vi
nu i Pompeji finna endast få exempel på denna
sammansättning af djur- och växtmotiv, medan Titi Thermer
eger dem i rikt mått, så ger just denna omständighet en
antydan om, att djur- och växtmotivens
sammansmältning vid denna tid började komma i bruk.
Efter den romerska tiden torde dessa samarbetade
ornamentsmotiv nästan aldrig ha råkat i glömska.
Om det var det lätt öfverskådliga och det organiska,
som utmärkte den grekiska ornamentiken, så kan man
säga, att det karakteristiska för den romerska var en
nästan förvirrande rikedom och en yppig fantasi, som
öfvergick till det mest fantastiska.
Men detta gäller endast den romerska konstens
blomstringstid. Ett annat förhållande inträder med konstens
förfall, som man brukar räkna från och med Diocletianus.
Ju mer själfva det romerska väldet började vackla, dess
mer sjönk konsten. Perserna och germanstammarna oroade
genom upprepade anfall. En ständig osäkerhet rådde.
Riket delades, och förbindelserna mellan de olika delarna
blefvo ej så lifliga som förr.
Detta återverkade äfven på ornamentiken, så att
från det klassiska ornamentet afvikande former började
uppstå på olika trakter, synnerligast österut, men detta
ej på grund af någon, hvad vi nu skulle kalla, nationell
rörelse eller inneboende nationell egendomlighet, utan
blott och bart på grund däraf, att de östra provinserna,
långt aflägsna från hufvudorterna för den klassiska
konstverksamheten, ej kunde bevara de klassiska
formtraditionerna rena och oförfalskade. Fantasien, som här ej
kände sig så starkt bunden, kom i en ganska liflig
verksamhet vid omdanandet af de gamla motiven. Men man
rådfrågade ej naturen vid detta omdaningsarbete, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
