Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 BERNHARD SALIN. ATS 11: 1
I bladslingan, som förekommer på antemensalets ram,
äro som sagdt en hel del djur insatta, som vrida sig och
gärna bita i något. När man ser dessa djurbilder, ledes
tanken ofrivilligt tillbaka på djurframställningarna i
föregående tiders irländska och germanska ornamentik. Något
direkt samband mellan dessa och de ifrågavarande
djurbilderna tror jag ej, att det existerar. Men när man
finner, att både djur- och växtmotiven under den
romanska tiden behandlas så, att ornamentets olika delar
gripa in i hvarandra, hvilket var nästan främmande för den
klassiska konsten, så är det nära tillhands att sätta detta
i samband med den närmast föregående tidens invecklade
ornament. Att det organiska hos ornamentet därigenom
skulle försvinna är helt naturligt. Man kommer härigenom
till den slutsatsen, att den germanska fantasien tycker
om det invecklade och för att tillfredsställa denna smak
uppoffrar det organiska, så att ornamentet blir fantastiskt
— jag skulle vilja säga gestaltlöst för att därmed så
skarpt som möjligt framhålla det germanska ornamentets
olikhet mot det klassiska specielt det grekiska. Grekerna
uppfattade det organiska, och deras fantasi var verksam
snarare för att underlätta än motarbeta uppfattandet af
det organiska lifvet hos det, som de återgåfvo.
Germanernas fantasi gick i en motsatt riktning. Man kan väl ej
gärna tänka sig något mer gestaltlöst eller oplastiskt än
djurbilderna t. ex. på våra gotländska runda spännbucklor,
där djuren liksom gömma sig i sig själfva. Det är ej blott
på detta område, som man kan iakttaga denna egenskap
hos den germanska fantasien. Man behöfver blott erinra
sig Fenrisulfvens ofattbara gestalt och Amor och
Psyke-sagans omdiktning till folksagan »Östan för sol och vestan
för måne» för att finna, att samma egenskap hos den
germanska fantasien äfven på detta område gjort sig gällande.
Att denna egenskap lefver kvar än i dag, visar ett sådant
exempel som »Bøjgen» i Ibsens »Peer Gynt». Det är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
