Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 BERNHARD SALIN. ATS 11:1
nära äro besläktade med hvarandra, huru stort afståndet
än vid ett första påseende kan förefalla. Den i fig. 68
återgifna bilden är visserligen den yngsta, och kan det
därföre tyckas, som om jag ställt frågan på hufvudet, men
yi få ej glömma, att lammet med korsfanan är en bild,
som redan ganska tidigt förekom under medeltiden, och
att den redan då hade ungefär den gestalt, som figuren
visar.
Äfven andra djurbilder än de här anförda förekomma,
och synnerligast under senare delen af den romanska
perioden och under den gotiska uppträda de allra mest
fantastiska och sällsamma djurgestalter, vid hvilkas
sammansättande man visade fullkomligt förakt för det
organiska och tygellöst hängaf sig åt fantasiens mest
nyckfulla ingifvelser. Dessa bekräfta än ytterligare, hvad vi
sagt om den germanska fantasiens egenskaper.
Vi skola nu öfvergå till växtmotivet. I det
föregående hafva vi redan talat om, hur en irländsk form
af akantusbladet vunnit ganska stor utbredning här i
Norden, och hur det inarbetades i den här rådande
ornamentiken. Vi ha också sett, hur det romanska
växtmotivets former ytterst sällan undergingo en dylik
omgestaltning. Vi påträffa här därföre till en stor del
alldeles samma former som i utlandet.
Då akantusbladet under föregående tider varit af en
så framstående betydelse för ornamentiken, skola vi till
en början söka utreda dess förekomst i Sverige under
ifrågavarande tid. Inom den klassiska konsten kunde vi
urskilja tvenne grupper af akantusbladsformer, den ena
förekommande på kapitäl, den andra i akantusrankan.
Vi skola äfven här fasthälla vid denna gruppering och
vända oss då först till akantusbladet på kapitäl.
Den för den romanska konsten mest betecknande
kapitälformen torde vara det så kallade tärningkapitälet.
Dekorationen på detta står aldrig i något närmare sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
