Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 RUDOLF LUNDBERG. ATS 11: 2
ligen rätta betydelsen af ifrågavarande stadgande numera
kunna utletas. Äfven med en spets af en handbredds
längd förefaller det, som skulle en sådan åra, begagnad
såsom spjut, vara ett ej föraktligt vapen, men förklaringen
att man med förbudet att göra piken längre afsett att
hindra dess användande såsom sådant är väl den enda,
som för närvarande kan gifvas.
Vidare var det förbudet för fiskarne att på stranden
uppsätta sina torkstänger, på hvilka garnen vid torkningen
upphängas (såsom ännu i dag eger rum) på sådant
sätt, att samfärdseln hindrades för forkarlarne (vagnkarlle)
och köpmännen, »emedan konungens fria vägar skola vara
utan hinder» (EM. L. 14; Sch. Bil. 15; Malmö Mb. 41)\
I Malmömotboken finnes § 47 ett stadgande, som saknas
i öfriga motböcker, utom möjligen den för Dragör af år
1470, hvarest enligt Blümcke2 finnes förbud för fiskare
att föra skeppsflagga (vlägele) på sjön; detta lyder: »Item
att ingen skall fara här ut att fiska med någon skuta,
som har båt efter sig eller är försedd med flagga (flöy),
varder någon funnen dermed, »scall han ey wide sin eghen
bröde», hvilket Mourier öfversätter med »skall han böta
efter omständigheterna». — Detta stadgande är
anmärkningsvärdt bland annat derföre, att det synes visa, att de
s. k. fiskareskutorna (»fischer-schuten») ej i allmänhet be-
1 Har här olika lydelse och omfattar jämväl förbud att lägga
timmer eller stenar på gatorna eller uppsätta torkstänger (steille) eller
bygga »steillrwm» (— plats der stängerna uppsättas) på vor forstrand
(forstranden = den smala sandiga strandremsan nedom den egentliga
strandbanken). Forstranden tillhör enligt danska lagstiftningen
konungen, som på grund häraf hade rätt till stranddrifvet gods (vrak)
samt till fisket i hafvet utanför, som af denna orsak blef allmän
egendom och ej tillhör någon enskild. S. k. »strandrätt» fanns ej i de
danska landskapen, och oafgjordt torde vara, om sådan i fråga om
hafsfisket skall anses finnas ännu i dag i de forna danska delarne
af Sverige.
2 A. st. s. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
