- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Elfte delen /
54

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 RUDOLF LUNDBERG. ATS 11:2

fuder. Hvad dermed förstås kan man sluta af
Malmömotbokens motsvarande stadgande § 3, hvarest bestämmes,
att hvarje vagn skulle rymma 30 »ol» eller valar sill,
hvilket, såsom i det föregående är nämndt, motsvarar två
tunnor färsk sill. Af saltad sill kunde formannen få taga
tre tunnor på lasset, såsom synes af sistnämnda motbok
§ 8. Han fick enligt denna § ej köra ut i vattnet förrän
lastpråmen, som förde godset vidare ut till fartyget på
redden, kommit så långt den kunde in på grundvattnet
(»för prammen staar»); tog formannen större lass, fick han
ej betaldt för det öfverskjutande. Härmed afsågs tydligen
att ej genom vagnens stjelpning eller dylikt riskera godsets
säkerhet.

Motböckerna inskärpa noga, att allting skulle säljas
på sin rätta marknadsplats och till rätt person. I fråga
om sillköp tillhörde detta köpmännen såsom rättighet.
»Kärremännen», hvilka i skottkärror1 körde upp sillen från
stranden, hade rätt att köpa ett halft lass men ej mera (åt
gången?) vid 3 marks böter (EML 15; Sch. Bil. 16).
I motboken för Malmö nämnas inga kärremän; kanske
funnos sådana ej derstädes. Formännen fingo i allmänhet
icke transportera upp sill för fiskarens räkning liksom ej
heller bortlofva fiskarens sill till någon. Endast för den
fiskare, till hvilken formannen körde ut barlast, hade han
rätt att köra upp första lasset för fiskarens räkning eller
taga sill i bakskjuts (Malmö Mb. 27, 28 enligt vissa
handskrifter). Samma motbok förbjuder i § 42 alla förköpare
(forpranger) att fara i stranden, vare sig med båtar eller
ridande eller åkande, för att köpa sill. Motsvarande § 27
i Skanör-Falsterbo-motböckerna talar blott om att fara

1 Jag håller troligt, att kärrorna voro sådana och ej tvåhjuliga
kärror, som kördes med häst. Kärremännen voro säkert för fattiga,
att hafva någon sådan. De stodo under fogdens uppsigt och skulle
hafva tillstånd af honom för att få rätt att fara i stranden. (EM
L. 20; Sch. Bil. 20.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/11/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free