- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Elfte delen /
88

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 SVEN SÖDERBERG. ATS 11: 3

vikingatidens grafvar, djurornament, hvilka äro byggda
enligt samma principer som de, hvilka vi lärt känna från
senare delen af folkvandringstiden och som otvifvelaktigt
äro att härleda från dessa senare, isynnerhet som de
förekomma företrädesvis på föremål, som hafva likhet med
folkvandringstidens typer. I vissa detaljer hos dessa
vikingatiden tillhörande djurornament har man emellertid
velat spåra ett irländskt inflytande, och jag skall derför
uppskjuta deras närmare omtalande till ett annat tillfälle,
då jag skall försöka utreda den irländska
djurornamentikens uppkomst.

Enligt hvad vi således i denna afhandling sökt visa,
hafva de mer eller mindre fullständiga ornamentala
djurbilder, som förekomma i Germanernas konst under
folkvandringstiden och äfven under den föregående perioden,
ytterst sin upprinnelse i romerska förebilder. Frågan är
nu om vi böra frånkänna den germanska
djurornamentiken under det nämnda tidehvarfvet allt sjelfständigt
ursprung och anse att äfven den ornamentik, som består i
att pryda utspringande ändar och hörn med djurhufvud,
är af romersk upprinnelse. Som vi ofvan (sid. 8) hafva
sett, anser dr Müller denna ornamentik hafva en
sjelfständig upprinnelse hos Germanerna: de enklaste formerna
äro de tidigaste; utspringande ändar hafva förvandlats till
djurhufvud genom att förses med ögon och gap; af dessa
hafva mer sammansatta och karakteristiska former
utvecklats. Mot förra delen af denna bildningsteori kan man
från metodens synpunkt ingen invändning göra, då vi
finna analogi dertill i andra perioder. Men den senare
delen förekommer oss föga sannolik, då utvecklingsgången
vanligen är den motsatta (se ofvan sid. 71).

Beträffande tvenne konstanta och karakteristiska
former synes det oss vara lätt att öfvertyga sig, att de
uppkommit genom kopiering af romerska förebilder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/11/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free