Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS. 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. O
som så starkt inverkat på folkkaraktärens daning, blott
utöfvat sitt inflytande i det omedvetna, om ej Isländaren
(och Nordbon i allmänhet) fått blicken öppen och klar
för sin fosterbygds skaplynne, för det storartade på samma
gång som för det blida i dess skönhet. Våra bevarade
urkunder gifva tillkänna, att Nordmännen långt ifrån att
vara några drömmare, tvärtom egde ett vaket öga och
en liflig observationsförmåga. Med den yttre verkligheten
voro de naturligen vida mer förtrogna än med den inre,
andliga; de förstodo förträffligt att med några få målande
drag teckna bilder ur densamma. Korta, tvärhuggna satser,
som alltid träffade hufvudet på spiken, använde man
företrädesvis, då det gälde att karakterisera en person eller
ett föremål. I förra fallet uteblef sällan en antydan om
våra äldre stamfränders känsla för det menskligt sköna,
hvilken för öfrigt i vissa hänseenden ej tyckes hafva
öfverensstämt med den moderna. Den bestämdes af andra
skönhetsmått än de nu gällande. Så t. ex. såg den idealet
af manlig skönhet i de skarpa, markerade, nästan vilda
anletsdrag, som plägade utmärka hjelten. Sigurd
Fafnes-bane, den ypperste i allt, både i kroppslig fägring och stora
tankar (meginhyggiur) målas för oss i Völsungasagan
med följande ord. »Hög näsa hade han — bredt ansigte
och mycket benigt o. s. v., hans ögon voro så skarpa» o. s. v.1
Troligtvis har författaren velat skildra ett synnerligen
storartadt utseende2. För öfrigt uraktlåtes, såsom redan
antydts, sällan en mer eller mindre utförlig redogörelse
för det yttre i den norröna literaturens många målande
karaktärsteckningar. Uttryck, som direkt afse skönheten,
t. ex. hön var kvenna fridust synum, hon var v een kona,
hann var vœnn at yjirliti, påträffas ofta. »Han var så
fager och härlig att skåda, att allas hjertan logo emot
1 Sid. 134 i Bugges upplaga: hánefjaàr var hann ok haf bi breitt
andlit ok störbeinött ete, augu hans váru svá snçr o. s. v.
2 Jfr hans likarni var skapaör pann veg sem bezt må sama ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
