Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
honom», heter det i Ynglingasagan1 om AsaOöinn: ett
slående uttryck för Nordbornas estetiska välbehag2.
Att denna blick för den menskliga skönheten varit
förenad med ett öppet sinne för naturens fägring,
framgår ovedersägligen af många ställen i de norröna
urkunderna. Det torde ej sakna sitt intresse att samla dem.
I det följande vill jag söka framlägga de intyg man eger
om de norröna folkens natursinne, d. v. s. natursympati,
kärlek till naturen, förkärlek för en viss natur, motvilja
för en annan etc. Först derefter vill jag öfvergå till
en framställning af hvad Tyskarne kalla »die poetische
Ver-wendung der Natur», hvilken senare kommer att utgöra
det egentliga ämnet för min afhandling. För att den
emellertid må kunna framstå i sin rätta belysning, har
jag ansett det lämpligt att förutskicka denna inledning,
hvilken snarare berör den norröna kulturhistorien än den
norröna diktningen.
Den natursympati, som utmärkte Nordborna, spåras
i sjelfva gudasagan, uti mythens verld. Det är ju så, att
man ofta i denna kan se menniskans verld afspegla sig,
kan förnimma, huru gudarne blifvit skapade efter
menniskans beläte. Så äfven här. Gylfaginning har bevarat
ett par gamla strofer8, som vittna härom. I dem antydes
förkärlek för en viss nejd på indirekt sätt genom den
motvilja, som en annan säges hafva injagat. Enligt sägnen
blef Njord, den halbeherskande Vanaguden, förmäld med
1 Kap. 6 (Uppsalaupplagan): Hann var svá fagr ok gofugligr
álitum, at çllum hio hugr viÖ.
2 Jfr vidare Weinhold, Ältnordisches Leben, s. 181—184, der
det enkannerligen redogöres för Isländarnes smak i fråga om hår och
skägg. Se äfven Wisén, Om qvinnan i Nordens forntid (Nordisk
tidskrift för 1870, s. 247) och A. U. Bååth, Männen i Nordens forntid
(i Läsning för folket 1886, s. 166 ff.), i hvilka båda uppsatser det
framhålles, hurusom den blonda typen och den kraftiga gestalten
företrädesvis ansågos fagra.
3 Kap. 23, þ. Jonssons upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
