Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
Frånsedt sagans verld, veta vi för öfrigt af historien,
att bergsbygden och skogarne voro tillhåll för stigmän
och fredlöse, såsom bland annat framgår af det isländska
namnet på den stora lavaöknen i norr (odáÖahraun =
illgerningsmarken) och af namnet skögarmadr på den, som
stod utanför lagarne1.
Det bör alltså ej väcka förvåning, om Nordbon ryste
tillbaka, då han stod inför alpverldens sublima
naturskådespel, om han ej med den moderne turistens tjusning
hängaf sig åt deras betraktande. Estetiken lär oss, att
det subjektiva intrycket af det sublima allra först
framträder såsom en känsla af olust; öfver denna torde man
sällan ha hunnit i Nordens forntid. Härmed förnekas
naturligtvis ingalunda, att i den fornnordiska vitterheten
upphöjda skildringar finnas af fjällnaturen, men denna
tyckes ej hafva utgjort landskapsidealet. »Förskräckligt
högt»2 säges i en senare saga ett berg vara, ett uttryck som
ej torde vara en blott fras. Man har derjämte bestämda
utsagor, som intyga, att fjällbygden ansågs såsom en
föga angenäm vistelseort, vare sig detta berodde på någon
längtan »ud över de höje Fjælde» eller man nedtrycktes
af bergens vildhet och fasaväckande majestät. Så t. ex.
säger Svipdagr3: dystert är vårt lif här uppe bland fjällen
i afskilda dalar och ödemarker4; och om den ryktbare
Grette förtäljes det, att han hyste liknande känslor bland
fjällen5. För att nämna ännu ett hithörande exempel,
1 Jfr Vágum or skogi, Atlamál, strof 99.
2 Fjäll mikit ok ögnáhátt, Fornaldarsqgur NorÖrlanda 3, s. 480.
3 Saga Hrölfs konungs Kråka i FornaldarsQgur NorÖrlanda 1,
sid. 35.
4 Dauflig er vor œfi at vera Mr viö fjoll uppl i afdolum ok
öbi/gdum.
5 Grettia, s. 126 (1859 års upplaga): hánum pötti daufligt mjök
á †jallinu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
