Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I BEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 19
afseende på naturen. Ett mycket intressant ställe är
Hákonarmál strof 131, der valkyrjan Sk♀gul såsom mål
för sin och sin kamrats färd nämner gudarnes gröna
eller grönskande verldar.
Af stor vigt äro också de uppgifter, som i
Hervarar-sagan och Erik vidförles saga lemnas om den sköna
myth, som behandlar det så kallade odödlighetsfältet
(Udáinsakr). Rydberg har sökt visa, att dessa sagor från
en jämförelsevis sen tid skulle stå i samband med mytherna
om Mimers lund och sålunda peka tillbaka ända till den
ariska enhetstiden, enär dessa sistnämnda hafva sin
motsvarighet uti de iranska berättelserna om Jimas lund2.
Har han rätt i denna sin mening, skulle man i den
nordiska forntidens landskapsideal, den blida, trädbevuxna
slättmarken, kunna skönja en vida mera aflägsen tids
föreställningar om det skönaste. Hvad skildringen af elysium
uti Erik vidförles saga angår, tyckes dock denna, såsom
Bugge antydt3, påverkats af kristna föreställningar om
paradiset. I Flatöboken I s. 33 berättas det om Erik
och hans följeslagar, att de kommo fram till en å, på
hvilkens andra sida de fingo se ett fagert land med många
blommor och mycken honung; derifrån förnummo de en
ljuflig doft. Det var en skön anblick. De sågo ej någon
1 Wiséns upplaga: grœnna henna goda. Tvifvelaktig, enär den
saknar stöd i handskrifterna (se Wiséns Commentarü)y är Rydbergs
uppfattning af stället. Han läser (Vndersökningar i germanisk
mythologi I s. 354) grœna i st. f. grœnna och får derigenom en ackusativ,
som användes vid läran om de grönskande lycksalighetsängderna i
underjorden. Man får på det anförda stället en uppgift om målet för
stridsgudinnornas ridt, ej om de nejder, genom hvilka de färdades.
Jfr gr ord godes tvang, Heliand v. 3082.
2 Se det anförda arbetet, första delen s. 287 ff, andra delen s.
139 ff.
3 Studier över de nordiske Gude- og Heltesagns Oprindelse I s. 484.
Att de grekisk-romerska skildringarna af elysium utöfvat inflytande,
torde väl vara mindre troligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
