- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
27

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 27

vidundrens hemvist: här dvaldes Midgårdsormen och andra
monstrer. »Mycket ondt finnes i sjön»1 heter det,
betecknande nog, uti en isländsk saga, Bjarnar saga
Hitdæla-kappa (Köpenhamn 1847) s. 42. Så säges det också i
Njála kap. 119 om Skarphéöinn, att han såge så otäck ut,
som om han hade kommit ur sjöklipporna2. En prest
säges i Njála vid ett tillfälle hafva tyckt sig se hafsens djup
vid altaret och i djupet många skräckbilder (kap 157)3.
Den fornengelska diktningens djupt melankoliska
teckning af den kringirrande sjömannens dystra lif, hvilken
t. ex. möter oss i de utmärkta poemen Vandraren och
Sjöfararen, saknar dock motstycke i den norröna
vitterheten. Tvärtom sjunger Olof den heliges framstående
skald Sighvatr þoröarson (Hkr. Saga Olafs hins helga
kap. 70):

Kátr var ek opt, pa er uti
çràigt vebr åtfjorhum
visa segl i vási
vindblásit skef Strindar,

ungefär: »Jag var ofta glad, då en häftig storm ute på
hafvet fylde Norges konungs af vinden svällande segel».
Deremot kunde det väl handa, att skalden i likhet med
Egill uttryckte sin vrede gent emot hafvet på grund af
förluster, som detsamma tillfogat honom. Uti Viglundar
saga (s. 64) qväder skaldinnan Ketilriör, då hon fått höra,
att hafvet beröfvat henne hennes vänner: leiÖr er mér
sjöfar sorti ok sug andl håra, det är: jag afskyr sjöns
tjocka och den sugande vågen.

Synnerligen kraftigt vittna de norröna urkunderna
om den glädje, som solen skänkte Nordborna. I den
höges sång prisas elden och solens anblick såsom det

1 Mar t er HU i see,

2 Svá üliligr, sem genginn se ut or sjávar hgnirum.

3 Syndiz presti sjávar djup hjá altarinu ok så par i ögnir mar gar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free