Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDEINGAENA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 31
med den fornsaksiska dikten Heliands sökten lioht öÖar
(v. 578). titi Svarfdælasagan (s.* 74 i Finnur Jonssons
upplaga 1883) qväder en gäst, benämnd Klaufi, om den
andra solverlden1. Öfverallt finna vi ljuset särskildt
beton adt.
I motsats härtill säges de ondas osaliga hemvist ligga
fjärran från solen2. Mot dem, som öfverallt i den
germaniska mythologien vilja finna lån af kristna föreställningar,
förtjenar att framhållas det besynnerliga deri, att, då
apokalypsens framställning i så många stycken säges ha
påverkat Vçluspá3, dock ett så väsentligt drag som
helveteslågorna, den brinnande sjön, ej fått plats deri.
Tvärtom är det kölden, som betonas, kölden och mörkret, något,
som står i fullkomlig öfverensstämmelse med den nordiska
forntidens uppfattning af kölden såsom någonting
synnerligen grufligt. Galgen var det »vindkalla trädet»4;
Brynhild uttyder som ett fasaväckande förebud den svåra
köld, hon känt i drömmeri5. Lik-köld (hrceva kuldi)
omnämnes i Grogaldr (strof 12). Man torde icke med
Lüning s. 15 behöfva finna en motsägelse i de angelsaksiska
skildringarna af helvetet, som framhålla mörkret och lågorna
bredvid hvarandra. Mörkret framstår ju ännu starkare
såsom motsats till de hemska lågorna. Det betonas
för öfrigt uti en angelsaksisk dikt, att en skarp skilnad
eger rum mellan ljus och låga. I Genesis v. 333
(Kluges edition) säges det om helvetet uttryckligen, att
1 Sét hof um sölheim, sjå niunuà annan.
2 Soln fjärr i, Voluspá strof 40.
3 I senare skrifter finnas eldstraffen skarpt betonade t. ex.
Sölar-Ijöö stroferna 31, 59, 66; den föreställningen uppkom bland folket,
att pinoställen funnos i den vulkaniska elden på Island (Speculum
reg ale s. 33).
4 Vargtrê vindkold, Hamdismál strof 19.
0 Hu g d ak mêr grimt i svefni, svalt allt i sal, œttak sœing halda.
Bröt af SisrurÖarkviöu strof 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
