Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
einsamkeit» den samkänsla, som ej tycktes vara att finna
bland menniskors barn, frambesvuro de omnämnde
skalderna i sina diktverk lefvande väsen ur alla naturföremål.
Man fick hela legioner af andar, från nattens
stjern-skrudade gudomlighet ända ned till Zephyr och
Spina-rosa. Atterboms »Blommor» kunna tjena såsom
belysande exempel. Med sanning torde kunna sägas, att
livad som hos de nyromantiske skalderna gick till
öfverdrift, i högre eller lägre grad kännetecknar den moderna
diktningen i allmänhet. I dess naturskildringar framträder
synnerligen ofta en sträfvan att besjäla, försinliga eller
förandliga. För att nämna exempel, * veta vi, att i den
gamla goda tiden hette det, att qvällen drömde på sin
bädd i vester, stjernorna tågade fram i presterlig
procession, jorden stod lycksalig som en brud, näktergalens sång
klingade som ett qväde af Franzén, och hela naturen
hade sin herdestund — allt detta för att teckna en vacker
sommarafton. I våra dagar älskar man ej så glänsande
färger, som Tegnér använde, men den personifierande
tendensen finnes qvar, och med all rätt. Så låter t. ex.
Turgenjeff blommorna blicka med oskyldiga ögon, vågorna
smeka, himlen vara stum o. s. v.; hos en annan »realist»
»leka solstrålarne tittut», »yra hånande snöflingor omkring»,
»prydas videbuskarne om våren af en barnslig grönska»1
o. s. v. Då J. P. Jacobsen i »Marie Grubbe» vill teckna
ett på grund af långvarig torka förbrändt landskap,
jämför han jordens bittra, vissna doft med »suckar, låter
han den svaga vinden susa missmodigt i trädtopparne, så
att det höres, som om skogen klagade; ja, de gula,
förtorkade gräsmarkerna tyckas, säger han, lägga sitt elände
i öppen dag för himmelens blickar, liksom tiggaren, som
blottar ett ömkligt sår. Denraa art af bildlig framställning
användes sparsamt i den norröna diktningen. Vi hafva
1 Exemplen från G. af Geijerstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
