- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
84

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ö* THEODOE HJELMQVIST. ATS 12: 1

säges tjuta. Den tjutande forsen tiger aldrig1, svarar
konung Heiörekr på sin gästs spörsmål om den aldrig
tyste. En vildt tjutande å omtalas i Atlamál2. Enligt
sägnen hände det, att man kunde få se en mystisk eld
glöda ur forsen (Gullþoris saga ed. Maurer s. 51).

Det material, som den norröna literaturen ’har att
erbjuda, då det gäller att ge en öfverblick af nyss
omtalade käll- och flodskildringar, är, som vi sett, ej
synnerligen ymnigt. Så mycket rikhaltigare äro teckningarna
af hafvet.

Då Heintzel i sin intressanta afhandling Über den
Stil der alt germanischen Poesie s. 20 fäller det
omdömet, att hafvet tyckes gjort mindre intryck på den
skandinaviska fantasien än på den angelsaksiska, kan detta
endast förklaras deraf, att han, liksom många af sina
lärda landsmän, ej fäst tillräckligt afseende på den s. k.
skaldediktningen. Hade han gjort detta, skulle han
säkert kommit till ett annat resultat. Den efterföljande
framställningen torde berättiga denna förmodan.

Enligt de gamles föreställning fanns det en tid, då de
svala böljorna ännu ej fått tillvara, då hafvet icke fanns8.
Dock var detta i förhållande till menniskan uråldrigt och
kallades derför det gamla hafvet4. Kanske syftar äfven
namnet silœgja i Alvissmál str. 25 åt samma håll, ifall Gerings
tolkning »ewige Tiefe» är riktig. Angelsaksiska poesien
har att uppvisa ordet fyrnstreámas, »forna, gamla strömmar».

Såsom redan förut anmärkts, förestälde man sig att
vågornas verld5 omslöt jorden, som af dessa sköljdes eller
tvåddes6. Hafvet förliknades vid ett bälte eller en gördel,

1 pjötandi fors pegir aldregi.

2 Á hugdak Mr inn renna, pyti af pjösti, peystisk of bekki, str. 26.

3 Vasa sœr ne svalar unnir, Vçluspá str. 6.

4 Áldinn märr, Havamal str. 62, Háttatal str. 68.

5 TJnnheimr, Hkr. Saga Olafs hins helga kap. 154.

6 Vrpvegnar jardir, Hrafnsmál str. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free