Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDKINGAKNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 93
såsom det starka, det väldiga1. Då dess bottenlösa djup2
upprördes, hade skalden ämne till de sublimaste skildringar.
Redan i Eddasångerna möta vi flere sådana, tecknade med
en gripande kraft. I den andra sången om Sigurd
Fafnesbane (str. 16) frågar Oden:
Hverir rida par
Bæfils hestum
håvar unnir,
haf glymjanda ?
Seglvigg ent
sv etta stokkin,
munut v ag mar ar
vind tim stan dask;
»hvilka rida der Ræfils hästar, höga vågor, brusande haf?
Segelhästarne äro stänkta med svett, böljehästarne månde
ej kunna stå sig mot vinden.» Här tecknas alltså den
väderdrifne seglarens färd under bilden af en vild ridt.
Samma uttryckssätt möter oss i skaldediktningen.
Orknö-jarlen Rçgnvaldr säger i en förut citerad strof
(Flatö-boken II s. 488) till sina män:
Bidum ræfils v ähr i,
»ridom Ræfils häst» d. v. s. skeppet.
I nyss anförda Eddasång fortsättes beskrifningen af
stormen i det svar Regin säges gifva Oden. Det heter
(Siguröarkviöa Fáfnisbana II str. 17):
Er oss byrr gefinn
vid bana sjálfan,
†ellr brattr breki
brqndwn hœri,
hlunnvigg hr apa,
»vind är oss gifven rakt in i döden, den branta brän-
1 Strangr märr, hos J jööolfr Arnérsson, Hkr. Saga Haralds
harÖ-ráÖa kap. 62; jfr hafs megin, Kroka-Refs Saga s. 28.
2 Hinn djupi sjár, Gylfaginning kap. 8, hafit pat it djupa, ibd.
kap. 46, sœr ogrunnr, Friöþjöfs Saga str. 13, gnapsalr, Glymdrápa str. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
