Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^4 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
ningen störtar ned, högre än »skeppsbrandarne»,
rull-hästarne (skeppen) sjunka.» Som vi se, hålles den förut
använda bilden qvar.
Understundom sägas de hvirflande, höga vågorna1
svalla ännu mera fruktansvärdt; de nå ej blott öfver
bog-spröten, de drabba sjelfva himlen. Den sång, som kallas
den korta Vçluspá eller Hyndluljoö, upptager uti sin
teckning af de förskräckliga uppror i naturen, som
bebåda slutkatastrofen, äfven detta drag:
Haf gengr hridum
vid himin själf an,
Mdr lond yfir-,
»hafvet höjer sig under stormar upp emot sjelfva himlen,
det tränger fram öfver landen». Man påminnes om det
spörsmål i Vegtamskviöa, hvilket handlar om böljorna, för
så vidt Wimmers tolkning är den riktiga. Äfven i
skaldepoesien mötas liknande ställen. Mycket belysande är en
halfstrof af okänd författare, som finnes anförd i
Skáld-skaparmál kap. 69:
Hraud i himin upp glodum
hafs, gekk sœr af afli;
bçrd hykk at sky skor di,
skaut Banar vegr Mana.
^Jag konstruerar: Hr aud glodum hafs upp i himin, sœr
gekk af afli, hykk at bçrÖ skor di sky; Banar skaut vegr
Måna, och öfversätter: »hafvets glöder (det glänsande
böljeskummet) stänkte upp i himlen, sjön gick med makt,
jag tror att skeppsstäfvarne stödja skyarne; Råns
(hafsgudinnans) hufvudkläde (vågens hvitskummiga topp)
träffar månen». Strofen finnes tolkad af Wimmer, Lœsebog
s. 156, hvilkens öfversättning jag i allmänhet följt. Då
Wimmer öfversätter bçrd hykk at sky skordi med »jeg tror,
1 Sylgháar, Ottan* svarti, Skáldskaparmál kap. 69.
2 Strof 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
