Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 95
at skyerne holdt stavnene», kan jag ej följa honom.
Skorèa betyder ju stödja och står här i præsens
con-junctivi. Man har en god parallel till det anförda stället
uti Karlamagnus Saga s. 356, der ett baner säges stödja
skyarne: merki er svá hatt, at sky in stydjast af (på
parallelstället s. 248: pat tekr himnana). Jag tror
derföre, att man med Egilsson bör behålla Cod. regii läsart
skordi; från de två första versernas rent objektiva skildring
öfvergår skalden i det senare versparet till en lifligare tony
som röjer sig genom bruket af præsens1.
Vidare må påminnas om Friöþjofssagans verser (str. 3):
Mjçk tekr sjör at svella,
svá er nu drepit skyjum,
»sjön börjar mycket växa, så att den nu slår mot
skyarne.» Vi finna ett liknande uttryck i Beowulf (v. 1374,
5) i yÖ-geblond up ástiged won to wolcnum, »vågsvallet
stiger dunkelt upp till molnen». I Tegnérs Frithiofs saga
säger hjelten till sitt skepp: »vifta vingarne i molnen!»
Ett ställe i ett fornnordiskt qväde erbjuder en
motsvarighet till den romerska diktningens uttryckssätt, enligt
hvilket de upprörda vågorna höja sig ända till stjernorna
(Verg. Aen. I v. 103 »procella fluctus ad sidera tollit»). Uti
en af Grimr Hjaltason munkr, som lefde ungefär år 1200,
författad visa (Biskupa Sçgur I s. 563) heter det, att
1 Bugge anser [Studier s. 255), att. läsarten skeråi bör ha
företräde. Denna form kommer af verbet skerda, to diminish, afskära. Här
skulle det betyda genomskära. Skaut är enligt Bugge præteritum
af skjöta; »Råns väg (hafvet) stötte mot månen». Men kan skjöta i
betydelsen träffa (ej skjuta med vapen) förenas med accusativus?
Om-skrifningen Rånar vegr torde vara ganska isolerad. Wimmer finner
med rätta, synes mig, i Banar skaut en parallelform till halsa skaut i
Vegtamskviöa. Rydberg {Germ. myth. I s. 505), som ej lemnat någon
detaljerad öfversättning, låter påskina, att enligt strofen Råns väg skar
månens. Denna tolkning torde möta svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
