- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
97

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 12: 1 NATUKSKILDKINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 97

s. k. Hafgerdingarna. Det heter, att de väldiga svallvågor,
som så benämndes, voro högre än stora fjäll och liknade
branta klippor1.

Hafvets buller, då det angrep det framilande skeppet,
liknade, sade skalden, det dofva sorlet af bränningen, som
bryter sig mot en klippig kust, eller det, som skulle
uppkomma, om berg sloges mot hvarandra. Denna bild
finnes i Eddan2.

Det är för utrymmets skull omöjligt att här gifva en
öfversigt af alla sjöskildringar, som förekomma i den
norröna literaturen. I Eddan märkes bl. a. Hymiskviöas
teckning utaf Thors och jättens djerfva fiske, en
framställning, som kulminerar i de verser (str. 24), som måla
följderna i naturen utaf Midgårdsormens nappande på
kroken och Thors väldiga slag på »ulfvens lekbroders
vanskapliga hufvud»:

Hreingálkn hrutu,

en hçlkn putu7

för in forna

fold çll saman,

»hafsvidundren röto, klipporna tjöto, hela den gamla
jorden sjönk samman».

Skaldepoesiens sjöstycken äro mycket talrika. Då
Hallfreör vandræöaskald träfiats af den svallvåg, som blef
orsaken till hans död, diktade han enligt sagan3 en visa,
i hvilken han kallade sig böljans skald:

Muna urpvegin eira

aldan sinu skaldi,

»den fuktiga böljan månde icke skona sin skald». Med
lika stort skäl torde detta namn kunna gifvas åt nästan

1 Ern pœr störum fjçllum hœrri, likar brçttum gnijmm.

2 Helg. Hund. I str. 29: Sem bjçrg eda brim brotna mundi. Jfr
uttrycket i Vçlsungasagan (Fornaldar Sçgur NorÖrlanda Is. 138): Nu
geröi at peim storm mikinn ok svá störan sjö; at pvi var likast at heyra,
er bylgjur gnüöu á borbunumy sem pá er bjçrgum lysti saman.

3 Hallfreöar Saga ed. Vigfüsson s. 113.

Antiqv. Tidskrift. 12: 1. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free