Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 THDODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
oändligt haf (luftens blånande, dunkla haf, Runeberg).
Rydberg (Germ. myth. s. 348) har uti den mööa (flod),
uti hvilken enligt Fáfnismál gudarnes hästar simma,
sedan Bifrost brustit, funnit ett sådant uttryck. Han har
också, säkerligen med mindre rätt, velat finna ett intyg om
detta poetiska språkbruk i Kormaks kenning Dia fjçrdr.
Uti den senare diktningen påträffas t. ex. skytjçrn =
skysjö (Olafs dräpa Tryggvasonar str. 28; detta ord beror
dock på konjektur, se Gullbergs edition s. 10), byrstrçnd
(vindens strand, i en visa af Kolbeinn Tumason,
Po-stula Sçgur s. 512). Himlen uppfattas här som den
begränsande strand, mot hvilken lufthafvets böljor bryta
sig. Öfver detta haf lopp regnbågens skimrande eller
bäfvande bro1.
Hittills har jag talat om de kenningar, hvilka
beteckna himlen såsom en rymd med utsträckning i alla
dimensioner. Andra benämningar låta den vara ett tak,
en yta, en grund o. s. v. Den första af dessa kännes
redan från Alvissmál, der det säges, att alferna kalla
himlen det fagra taket2. I skaldediktningen heter den
vindarnes eller stormarnes höga tak8. Den fornengelska
diktningen, som för öfrigt uppvisar uttrycket himlahvalf (utan
motsvarighet på fornnordiskt område), använder samma
bild. Utom de exempel, som Ltining (s. 56) anför, må
påminnas om det ganska märkliga ställe, som tillskrifves
Caedmon och läses i Bedas berättelse om denne skald:
He œresd sceop eordan hearnum
hefon to hrofe, hålig scieppend,
»först skapade den helige skaparen himlen till tak åt jor-
1 Bifrçst eller Bilrçsi; jfr uttrycket vindhjálms brü, Helg. Hund.
II str. 49.
2 Fagra rœfr, str. 13.
3 Vindrœfr, Háttatal str. 13; hå åla flekja, i en visa af Kolbeinn
Tumason, Postula Sçgur s. 512; Eilifr Külnasveinn kallar himlen
»jordens tak» (hroty Skáldskaparmál kap. 59); Eilifr GrUÖninarson nämner
densamma »saltaket» (salfiak, þörsdrápa str. 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
