- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
123

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 123

man också i behåll en strof, som har månen till ämne1.
Der heter det:

Mani skinn af mœni
molåar hofs of foldir
alla stund, medan endisk
œfi lands ok scef ar;
veitk fêlaga fljötum
fröns prydt vel ftjona,

»så länge landets och hafvets lif varar, skiner månen
kring markerna ifrån jordtemplets takås; jag vet, att
glansen (skönheten) väl tjenar jordens snabbe följeslage».

Oftast hvilar dock en viss hemsk pregel öfver den
norröna diktningens månskenstaflor. Man tänker på sägnens
Uröarmáni eller olycksbådande måne, hvilken omtalas i
Eyrbyggjasagan (kap. 52). Vissa af de namn, som i
poetiken tillades månen, syfta måhända på dess dystra
sken. Sådana äro möjligen de i Skáldskaparmál (kap. 65)
upptagna skjálgr2 och skrámr*.

I de vittra skildringarna tycker man sig märka, att
författaren understundom med afsigt betonat månens sken
för att förhöja det hemska, fasaväckande i den tafla, som
han framställer. Så är redan fallet4 i den fornengelska
dikt benämnd »öfverfallet i Finnsburg», hvilken plägar
bifogas Beowulf. Då den nattliga striden stundar, heter
det: »nu skiner fullmånen på molnbeströdd himmel, nu
uppstiga illgerningar» o. s. v.5

Eddan uppvisar en god parallel till det anförda stället
uti den bekanta strof af Vçlundarkviöa (8), som handlar

1 Sn. Edda; Islands grammatiske litteratur i iniddelalderen s. 292.

2 Om månen, enligt Egilsson, »quasi obliqua vel tremula».

3 Jfr Ijös skränar i augu mér = offulget oculis, enligt Egilsson.

4 Ej framhållet af Lüning, se anf. arb. s. 59.

5 Nü scyneö pes möna waöol under tvolcnum; nu ärtsad iveádœda ete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free